21/6 Maron, Moselle

 

Lämnar Charmes prick kl 9 då slussarna öppnar som vanligt. Regn. Målet var att åtminstone köra 14 slussar ner till Richardmenil som i princip är slutstation på Canal Vosges för oss som går norrut. Men som vanligt så kör vi lite hårdare än beräknat och fortsätter ner till Neuves – Maison där man definitivt ute på floden Mosel, och får lämna tillbaks signaldosan som vi använt för att öppna slussarna i C de Vosges. Kollar med slussvakten om vi möjligen kan gå ända ner till Toul men får avslag, det är söndag och fritidsbåter får inte slussa efter kl 18. Omgivningen är här plötsligt annorlunda, som i ett trollsslag lämnar vi pastoralerna och hamnar i en bred flod med stora transportpråmar och industrier längs kanterna. Vi hamnar i Maron på en förtöjningsbrygga modell flytponton som faktsikt var ok med 4 m vatten under kölen. Stor pråm passerar och svallet märktes knappt.

Ska försöka sammanfatta upplevelserna, utöver själva slussandet och motorbåtsåkandet, sen vi lämnade Port St Louis. Mycket lite båtar i farten. Vi har i snitt mött kanske 3 båtar per dag. Vi har slussat med annan båt kanske 5 av de hittills gjorda 143 slussarna annars helt ensamma i slussarna vilket i och för sig varit riktigt skönt och underlättat. Vi har mött 1 svensk segelbåt på väg söderut annars inga blå-gula flaggor. Naturupplevelser har vi åxå med oss i bagaget. Mycket bäver längs kanalstränderna liksom häger. Massor av fågel. Svanar, enorma flockar med kajor, rovfågel. Vi fick uppleva hur en stor rovfågel flög tvärs över kanalen bara ett par meter framför båten och slog ett byte alldeles i strandkantens vegetation. Bävrar simmar kors och tvärs över kanalen.

På stränderna står med viss regelbundenhet folk som fiskar med spö. 98 % är män med alltifrån 1 spö till de som har hela tältläger med rader av fina fiskespön uppsatta i speciella ställningar längs stränderna. Ibland uppstår en smärre intressekonflikt då vi tvingas gå ganska nära deras redskap och man kan registrera en del aggressiva kommentarer. Vid ett tillfälle stod ett gäng gubbar på stranden och vinkade med olika gester, är det kanalpolisen som kollar fart o/e nykterhet ?, nej det är VNFgubbar som har en dykare i vattnet utan att använda internationell varningsflagg – farligt!!

Vi har passerat massor av små och stora orter med en gemensam historisk nämnare och tyvärr är temat krig. Den ena knasbollen efter den andra har gjort erövringar, byggt fortifikationer och slagit ihjäl folk. En av de mest framstående var Cesar och hans romare. Vi har hoppat över en rad museer med lämningar från den eran. Vårt ledmotiv i dessa beslut har varit Ninas inställning – ” Varför betala dyra pengar för att titta på en massa gamla halvtrasiga saker….” och vi kan inte säga att vi direkt saknar dessa antika upplevelser, såna är vi!

En annan viktig konklusion är våra erfrenheter av vattendjupet och möjligheten att befara Canal des Vosges med en båt som sticker 1.80. Detta har varit ett nästan dagligt samtalsämne de senaste månaderna och har varit på tapeten ända sedan den tiden när vi valde att ta vägen hem via Medelhavet. Andras kommentarer och erfarenheter har ofta varit av karaktären klart pesimistiska eller åtminstone starkt tveksamma. ”Va 1.80… har hört att man inte kan gå djupare än 1.50…” ”Jag skulle aldrig komma på iden att gå den vägen med en båt som sticker 1.80” ” Vi har kompisar som gått den vägen och de hade jätteproblem, körde fast och kunde inte komma in till land på kvällarna.” etc etc etc. Det fanns undantag med rapporter om båtar som går 1.90 som gått flera gånger. Vi hade hört att Canal Rhone au Rhin var ett säkrare alternativ pga att den har bättre vattenreservoir än Vosges. Vi upplevde inledningen på vår resa som lite oroväckande med extrem torka och hög värme och i ärlighetens namn så har det nog förorsakat ett inte försumbart antal timmar med störd nattsömn pga funderingar om vägval. Vår resa har dock gått oväntat problemfritt. Vår logg har när vi kört i kanalen aldrig understigit 2 m, ytterligt sällan varit under 2.10 och oftast legat mellan 2,2 och 2,5 m samt ofta ännu djupare. Vi har aldrig upplevt att det segar pga att man kör kölen genom dybotten som nästan alla vi pratat med vittnat om. Vi har vid kanske 5-6 tillfällen fått en mycket kort duns mot botten när loggen visat djup 2.10 el mer vilket vi tolkat som kollision med nån sten eller mer troligt halvsjunken gren eller trädstam. Vi är således mycket glada och tacksamma över att vi tagit oss över Vogeserna på dess vackra vattenvägar utan bekymmer. Allt tyder på att de har rätt som hävdar att vattenståndet kan skifta mycket snabbt mindre sannolikt är att allt ”snack” är lite överdrivet och att man de allra flesta år kan gå här med 1.80 i djupgående. I juni 2015 tror vi att även båtar med 1.90 till 2 m skulle kunna hänga med över Vogeserna.

f

f

// //