Åtgärder inför avsegling

 "Super Compact Living"

Även för en liten besättning på 2 man är utrymmet mycket begränsat trots att båten är  bra planerad. Redan från början har vi (= Nina) successivt hitta nya smarta lösningar på hur man kan använda alla urymmen på ett maximalt bra sätt och konstruerat olika detaljlösningar som vi faktiskt blivit nöjda med. Exempel är hyllinredningar i olika skåp, utnytjande av utrymme bakom ryggstöd etc.

Det finns lite mer att läsa om detta under "Erfarenheter och tips"

Nautisk kompetens

I grunden har vi 33 års praktisk erfarenhet av segling under olika betingelser.

Nina har med sitt förarintyg från 1978 varit ensam i familjen om att ha formell nautisk kompetens fram till för bara ett par år sen då vi som ett led i förberedelserna inför långsegling bägge har skaffat oss skepparexamen och utsjöskeppar/oceanseglar utbildning; VHF/SRC certifikat; amatörradiocertifikat; LRC certifikat. Det senare via en utbildning på Stockholm Radio som gav nya och mycket viktiga insikter om förutsättningarna för nödanrop idag. Slutsatsen blev att de flesta långseglare har suboptimal radio/kommunikatiosnutrustning för snabb nödkommunikation. För detta krävs idag marinradiostation med DSC möjlighet och ett LRC cert för att få använda utrustningen, och sist men inte minst krävs ca 65000:- för att inköpa utrustningen.

Medlemskapet i OSK, Oceanseglarklubben, har varit en viktig del i förberedelserna eftersom man där har kunnat inhämta kunskap, erfarenhet och stimulans att fortsätta sina egna förberedelser inför långseglingen. Via OSK har vi också haft tillfälle att delta i mycket nyttiga livflotte - och brandövningar.

Säkerhet

Länspumpar

Mycket har fokuserats på säkerhet. Vi har installerat 3 nya länspumpssystem. Orginal var en manuell belägen nere i båten bakom stegen. Vi har nu ytterligare en manuell uppe i kistbänken på styrbordsidan; en elektrisk Johnsson 4000 med nivåströmbrytare så djupt ner i kölsvinet som det går; omkopplingsbart intag för kylvatten till motorn så att i stället för att ta från sjön dränerar kölsvinet. Nedan ses T-kopplingen med ventil och blå slang som är inskuren på kylvattenintaget från sjön. Stänger man intaget vid bottengenomföringen och öppnar den vid T-kopplingen så kyler man motorn med det som står i kölsvinet.

lnspump

Rigg + segel

Under 2009-10 är all stående rigg utbytt. Vi valde att behålla den gamla Furlexen på det ordinarie förstaget. Riggen är förstärkt med ett inre förstag med en Furlex 200 för en fock samt ett löstagbart kutterstag med tillhörande backstag. På kutterstaget kommer vi att ha en stormfock beredd under de längre överfarterna. De rostfria beslagen som måste specialtillverkas för de nya förstagen fick vi extremt bra hjälp med av en firma som heter Zanders Svets och Mekanik i Orminge. 2007 bytte vi till Harkens kullagrade travare vilket gjorde en enorm skillnad vid segelsättning ochb revning. Vi har revat på slör i hård vind utan problem. Lazy jacks underlättar naturligtvis också segelhanteringen. Kicken har fått gasfjäder och dirken har bytts till en 10 mmm dynema som får vara reservfall för storen.

Vi har sett över segelgarderoben tillsammans med Martin Angsell på North Sails i Stockholm. Vi sydde ny stor, fock för inre förstag, stormfock och ankarsegel. Vi behöll stora genuan men Martin sydde på UV skydd och renoverade akterliket. Vi har med oss en orginal genua 2 Elvström från -94 som reserv. Även om oddsen är dåliga för att vi på bara 2 man kommer att kunna använda den så är vår spinnaker från 2008 med för lättare undanvind. Annars taänker vi försöka använda oss av Lindisfarnes taktik vid läns, preventrad stor, spirad genua i lovart samt fock skotad midskepps. Hade pengarna räckt hur långt som helst hade vi sytt en helt ny stor genua och åxå bett Martin sy en gennaker på rulle, men vi får ha kul ändå!!

 

Kommunikation

Onekligen en säkerhetsfråga att i ett nödläge kunna kommunicera med omvärlden, särskilt sjöräddningscentraler världen över. Här har det uppenbarligen hänt en massa som inte är särskilt kännt bland seglare. Vi, liksom många andra, har haft stor tillit till VHF och kortvågsradio (amatörradio öppnad för marinfrekvenser). Tyvärr är det uppenbarligen så (tack Jonas Berggren som mot visst motstånd öpppnade våra ögon för detta faktumm under LRC kursen på Stockholms Radio) att man skall ha en j-a tur om nån lyssnar i andra ändan vid muntligt anrop. Idag sker allt digitalt. Det är GMDS och DSC som gäller. Idealet är således en riktig marin kortvågsradio med särskild DSC knapp för nödanrop för ca 65000 spänn. Vi hade redan handlat upp budgeten för "kommunikation" så vår kompromiss blir en Iridium telefon som vi kan stoppa i en vattentät påse i "grab bagen" om vi måste lämna båten. Vi har inplastat telefonnummer till olika MRCC stationer under den planerade rutten. Ytöver detta har vi handburen VHF, Epirb. Vi har en tjock bok med listor över olika radiostationer där även anges vilka som kan tänkas ha röstpassning på kortvåg och även med telefonnummer som vi kan ringa till via satelliter.

Kortvåg ombord är ett eget och komplicerat kapitel. Det verkade nästan vara ett axiom att det är svårt och komplicerat att få en välfungerande kortvågsinstallation i en båt. Vi köpte därför vår anläggning 3 år före planerad segling. Första året mycket klent resultat. Andra året lyckades ta ner GRIB filer och skicka mail men nästan ingen muntlig kommunikation.SSB

Tog kontakt med Ingemar Thagesson eldsjälen bakom Radioscouterna i Stockholm, som gav oss ovärderlig hjälp med instruktion och praktisk övning på våra apparater hemma i köket hos Bengt Wannerheim då vi pratade med såväl San Diego, Italien som Arvika. Ingemar var åxå vänlig nog att ta sig ut till Bullandö strax före avsegling och gjorde där ett par viktiga justeringar på båten så att nu verkar allt funka som det skall. Ingemar = mycket värdefull kontakt, han borde arrangera praktiska kurser i kortvågsradio för långseglare!!

På bilden ser du Ingemar när han kollade attinstallationen i båten fungerade dagarna före avfärd.

 

Livflotte

Efter Estonia katastrofen och de erfarenheter som vi fick via arbetet inom Katastrofberedskapen i Stockholm stod det klart att man måste ha en självrätande flotte. Hittills har  bara VIKING haft sådana. Vi har en 4 mans självrätande "Rescyou" som nu in för resan var på en extra genomgång. Vi var med och fick den uppblåst och kunde i detalj gå igenonm förutsättningarna för vad vi skulle mötas av om det skulle bli skarpt läge. Vi har även gjort en del personliga tillägg i utrustningen. En annan i sammanhanget mycket viktig förberedelse var att delta i en livf lotteövning arrangerad av OSK - kan varmt rekommenderas - bra tillfälle att tillsammans med sin seglingspartner utarbeta en strategi för hur man skall ta sig upp i flotten vilket kan vara mycket svårt. 

Tillägg 5/2 2012:

Innan vi lämnade Kanarieöarna skaffade vi åxå en "JonBouy" som sitter i en egen liten låda på mantåget. Det är ett slags lite mer avanceraad man-överbord boj. Genom att dra i ett handtag utlöser man en stor frälsarkrans med ett ca 2 m högt flaggtorn som åxå har en kraftig lyftögla i toppen. Om den som ramlat i sjön lyckas ta sig till denna apparat så underlättar den nog bärgningen avsevärt.

 

Grab bag

Platsen för den var redan vald. Under bordet i salongen. Hade byggt om lite så att man med ett par enkla slåar kunde säkra en sån där. Gällde att utnyttja utrymmet maximalt även för denna funktion. De flesta grag bags är obegripligt små. Den som passade oss bäst betsälldes från "Landfall" i USA. Bär ca 40 kg utan att sjunka (vi har provat!!!). Innehållet är under uppbyggnad och skall vara klart till Nordsjö överfarten. Hittills har vi:

Iridiumtelefon, VHF, handdriven watermaker, Epirb, vatten för 2 dygn, nödproviant, xtra nödraketer.

Nedan ses den hemsnickrade anordningen som vi har under bordet med en ribba som hålls fast i fästen med urfrästa spår. T hö grabbagen på plats under bordet.

 grabbag  grabbag2

Stormtaktik

Ett svårt och speciellt kapitel som så här efter många diskussioner och funderingar måste anpassas individuellt utifrån besättningens storlek och kompetens och båtens konstruktion/uppförande under hårt väder. Segla undan, dreja bi, låta båten gå på bara riggen.... sen då!? Vi är bara två inte dirket purunga ombord. Vi tror inte att vi kommer att orka särskilt länge om det skulle dra ihop sig till riktigt oväder. Då behövs en strategi som minimerar riskerna och som tillåter att man kan gå ner, stänga luckan och "vila ut". Det finns i princip två alternativ i detta extrema läge. Ett är att från fören lägga ut ett stort drivankare av fallskärmstyp ad modum Larry Pardey. I vårt fall skulle skärmen behöva ha en diameter av 3 - 4 m uppbunden i en lina helst lika lång som den dubbla aktuella våglängden. Denna utrustning är relativt skrymmande och vi skulle nog klara av att hantera den om den las ut i god tid innan ovädret var över oss men vi skulle nog inte ha en chans att gå fram på fördäck och arrangera detta när ovädret redan var igång.

Det andra alternativet är en stormdragg av Jordan typ. Jordan är en gammal flygingenjör med stort marint intresse. Hans koncept är att släpa en serie små koner/trattar efter båten som broms. Vi har fastnat för den lösn ingen och har härmat Lindisfarne vad gäller val av lina etc. I stället för rekommenderat skrymmande flerslagen lina har vi valt en 8 mm dynema på vilken 118 koner sytts fast. Konerna köptes från ACE Sails i USA. Tack Martin och North sails som lät oss använda en av deras segelsymaskiner en dag under lågsäsong för att kunna göra detta. Systemet tar ganska mliten plats inklusive de sista 5 metrarna av kätting och vi tror att vi skulle ha en liten chans att kunna lägga ut den från sittbrunnen om vi skulle överraskas av alltför hårt väder. Fästet på båten skall klara högre belastningar än vad normala knapar gör. Vi löste även detta med hjälp av Zanders som tillverkade 2 stadiga 12 mm´s plåtar som beslag på friborden precis i övergångenn till akterspegeln.

 

Nina syr 118 koner på 8 mm Dybema på North Sails loft på Lidingö. T hö de specialgjorda fästena för draggen med kraftig schackel och 20 mm hanfot.. Hallberg Rassys egna konstruktörer sa att knaparna aldrig skulle hålla för den påfrestningen. Starkaste platsen är övergång fribord/akterspegel.

nina-jordan  sidofaste

På insidan matchade vi beslaget med en konsolformad bricka. T hö är draggen riggad för att sättas i sjön. Hela draggen inkl 5 m kätting får plats på en sån där rulle man köper tågvirke ifrån. Hålet i rullen passar precis för vår båtshake. Man slänger hanfoten i sjön och sen matar man ut mer tills den rullar ut av sig själv.

konsol  jordan

ff

 

Överaskningar

Livet är fullt av såna. När Pär skulle lägga in en ny sorts jordkabel för kortvågsradion upptäcktes gammal rost kring hjärtstocksgenomföringen. Kunde bara tolkas på ett sätt - det fanns ett läckage av sjövatten som angripit rodersystemet. Inget kul mindre än 2 veckor före planerad sjösättning och bara en månad före avsegling. Fick värdefull info via våra kontakter på Hallberg Rassy varvet, Erc Segerlind och David Bourne. Vi var överens om att det inte var riktigt klokt att starta vår resa med en okänd skada på rodersystemet och med en mycket svårvärderad prognos. Tänk om rodret börjar kärva mitt ute på Nordsjön eller rentav Atlanten!!? Kan man fixa det själv?? Fick myclet support från vännerna på HR, provade själv men gav upp, kändes för riskabelt, kunde faktiskt ställa till det så att det blev värre. Snackade med Brohälls på Bullandö - behöver din hjälp omgående - fick svaret att detta är ett jättejobb, båten måste lyftas, jag har inte tid-kanske i slutet av maj, spelar nog ingen roll, du kan  nog segla över Atlanten ändå eller ta upp båten på vägen och fixa det om det blir värre. Kollade med andra som inte kunde eller möjligen kunde komma och titta i slutet på maj, men då skulle vi ju redan vara på väg. Räddningen fanns! Som en sista ide kom vi på att fråga Björn Fagerqvist  på Zanders Svets & Mekanik i Orminge som tidigare under den alltmer hektiska rustningsfasen hjälpt oss med jättesnygga rostfria beslag till rigg etc och till ett pris som varit mycket konkurenskraftigt jämfört med de rostfria verkstäder som vi seglare vanligtvis vänder oss till. Jag "hittade" Björn just av det skälet, hade fått en offert från en välkänd riggfirma i Stockholm på ett beslag för inre förstag och ett för kutterstag som skulle sluka nästan hela min pension, ca 25000. Ville kolla runt och råkade vid första försöket på Eniro få upp "Zanders". Han gjorde beslagen och ganska mycket till för en lägre kostnad och med  utsökt kvalite och ett extremt trevligt bemötande av alla i hans fantastiskt fina och välordnade verkstad. Jag tänker PRYA där när jag kommer hem igen! Han sa direkt att jag tar med mig en mekaniker till och kommer och kikar imorgon (imorgon!!!, så skulle det låta). De började omedelbart att metodiskt och skickligt demontera roderkvadrant, övre beslag med kullager och låsring. Spårkilen krävde stor försiktighet och erfarenhet för att få loss. Den nedre låsringen som täcker det nedersta axiallagret som var det som rostat gick inte att få upp. Björn & Bo åkte hem till verkstan och tillverkade en specialavdragare, återkom dag 2, demonterade färdigt och kunde sen även få upp de svårnådda dubbla simmerringarna och därefter montera de nya delarna. Dessutom hade de fixat med 2 skruvar i spårkilen så att den lättare kan lossas nästa gång. Snacka om fantastisk service, yrkesskicklighet och kunnande!! Jag kan starkt rekommendera grabbarna på Zanders för mekaniska arbeten som inte de vanliga varven verkar klara. Mitt intryck är att de huvudsakligen ägnar sig åt att sälja impellrar, oljefilter, flytvästar och möjligen kan vinterkonservera motorn. TACK Björn och Zanders utan er hade vi inte kommit iväg som planerat!!!bjrn

rost 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilden tv visar rosten kring hjärtstocksgenomföringen. Th ser du Björn och Bo från Zanders i full färd med att hjälpa oss att lösa detta för oss svåra problem.

Bilden på kullagret är inte så kul. Tur man inte lydde rådet från det "vanliga" varvet och stack iväg med det här:

 kullager