16-20/7 Travemünde

Går ut i Traves mynning ganska tidigt vår vana trogen detta år. Tar telefonkontakt med hamnkapten på Böbst Werft där masten ligger sen en dryg månad och väntar på att bli satt på rätt plats. Jodå det är bara att ta ledig grönskyltad plats. Vi hittar en som vi tycker verkar bra. Gör fast och känner oss tillfreds. Går sen in på hamnkontoret för att betala när han åter öppnat och då får vi veta att DEN platsen måste vi lämna senast 12 imorgon och nu har han INGA platser kvar – vad i h-e är detta!!?? Vi har hyrt in masten och vi har pratat med dom ett par ggr om att vi måste ligga kvar 4-5 dar för att göra Osophine till sjöduglig segelbåt igen åxå har de lurat oss totalt – eller? Vi har dessutom frågat om man måste reservera plats för att kunna ligga i lugn och ro och jobba med båten och fått klart svar att det behövs inte man ordnar alltid plats. Vi klagar lite och får veta att båtar minsann inte är som  tåg som går på ett visst klockslag utan kommer och går utan förvarning-ja men vi har ju förvarnat!? ”Det finns ingen plats och hör sen….” är hans bistra besked.  Till sist hittar han en plats som vi kan ligga på och några oroliga timmar är till ända. Problemet var att vi anlände just under Travemünde Woche så det var heltjockt överallt och en massa jippon i byn. Dessutom hade hamnkaptenen uppenbarligen utarbetat en jargong som gick ut på att allt var omöjligt – men han kunde minsann fixa det till sist och fick då en massa ”gratisberöm”. Jag upplevde 2 ggr hur vi och en annan seglare hade sumpat nyckeln till duscharna i sjön (pant 50 euro!!) och hur han dramatiskt annonserade att det här var minsann

 En smärre katastrof för han hade inga fler nycklar!! Kort därefter öppnade han ett skåp, tog fram en liten låda och plockade upp en nyckel ”som inte fanns”. Även om vi blev vänner så var han j-t jobbig!! Det visar sig åxå att ”kontoret” som vi pratat med har urdålig om ens någon kommunikation med hamnkapten som verkar jobba helt självständigt.

Det tar oss en hel dag att packa upp masten. Vi blir mäkta imponerade av vårt eget packeteringsarbete. Den var väldigt väl förpackad och har klarat transporten utan skador. Grabbarna som sköter påmastningen är trevliga, en snackar tom bra engelska, och är mycket hjälpsamma. Lägger ut skyddsmatta på däck där de ska gå, kollar att alla vant, stag och fall ligger rätt. Innan masten sätts på får vi åxåhjälp att sätta tillbaks vindgeneratorn på sin stolpe. Det känns bra att ha den på plats den hör liksom till numer. Masten sätts elegant på plats. Det blåser lite in mot kaj när vi ska gå tillbaks till vår plats men alla hjälps åt att bära av när vi ska svänga ut. Plötsligt hörs en rejäl smäll och vi upptäcker att den nyss uppsatta vindgeneratorn nu slokar rejält och hänger på trekvart. Grabbarna hade inte svängt tillbaka mastkranen som lutade ut rejält över vattnet och kolliderade med vindgeneratorn. Trist vi tyckte den kunde få ett värdigare slut för den har skött sig exemplariskt under snart 6 år. Böbst anses ”proffsiga” och vi håller med litegrann men de har som vi alla åxå ett överraskande stort antal brister.

Vi cyklar faktiskt runt lite i byn och tar även färjan över till andra sidan Trave och besöker ännu en gång det fantatsiskt väl bevarade segelfartyget Passat.

// //