30 mars - 2 april Chatham Bay och Clifton, Union Island
Nästa ankring blir i fantastiska Chatham Bay på Unions västsida. Stor bukt med höga grönskande berg runtom och små primitiva lokala hak på stranden där man kan ta en drink eller äta enkel grillad mat. En alldeles ny och jättefin restaurang ”Aqua” med mycket serviceminded personal. Vi avnjuter måltider i bägge miljöerna. Vi gör promenader längs stranden och upp på bergssidan men där var det j-t varmt och det var skönt med ett dopp efteråt. Efter 2 dygn här går vi runt ön söderut och in till huvudstan Clifton för att klarera ut ur St Vincent. Det här med ut och inklarering när man tar sig mellan öarna är en historia för sig. Ibland är man stentuffa och byråkratiska, ibland slarvar dom och då kan man i regel snacka sig ur knipan när man skall göra nästa klarering. Känns extra konstigt för oss som är vana att röra oss fritt mellan öarna. Avstånden mellan de olika länderna är ju ibland inte större än vad det är mellan Möja och Öja.
Nedan: Chatham Bay sett från en vandring längs en an de höga kullarna i omgivningen. T vä blomsterprakt längs vandringsvägen.
När vi går ner mot bayen igen får vi en fin vy över våra ankrade båtar. T vä Osophine med ankarsegel. Det blåste mycket byiga och frska fallvindar från olika håll vilket gjorde att båtarna rörde sig ganska mycket kring ankaret. Ankarsegel skall kunna minska på dessa rörelser.
Efter promenaden i de branta omgivningarna i stekhetta var det skönt att ta en rompunch eller två på en av de mycket små lokala "restaurangerna". Grabbarna t vä var både kock och serveringspersonal och fixade grillade revbensspjäll och kyckling med tillbehör som var helt OK.
Nytt för i år var att de lokala små restaurangerna hade får konkurrens av ett lite flottare ställe som hette Aqua. Nina sitter här och njuter av en deras rompunch. Stället lär ägas av en italienare så här åt man utsökt italiensk mat lagad och serverad av en extremt trevlig och entusiastisk personal rekryterad bland lokala förmågor. För den botaniskt intresserade skickar vi med en kaktus av ett slag som man sällan stöter på i Sumpan men som fanns lite överallt längs våra vandringsvägar i Chatham Bay.
ff Ankringsplatsen i Clifton är som i Tobago Cays utsatt för atlantvindarna och ligger trångt mellan två rev. Vi väljer därför bägge båtarna att hyra in oss på varsin boj (”mooring”) som sköts av boat-boys. Vi käkar gemensam middag och den här kvällen var det Osophines tur. Vi satt alla 4 i sittbrunnen i kolmörkret och skulle just ta itu med varmrätten när en boat-boy kommer förbi och säger att en båt har drivit ner på revet. Septima som låg en bit bort gick inte att se längre – var det Septima!!!??- Claes slänger sig i jollen och det tar 45 långa och oroliga minuter innan han kommer tillbaks och kan berätta att det faktiskt var deras Septima som slitit sig och hade gått på grund på revet. Hon var redan dragen flott av boat-boys när han kom dit och verkade inte ha fått några allvarliga skador. Orsaken var att repet som satt i bojen som man förtöjer i hade gått av och alltså inte kan ha haft nödvändig kontroll. Sånt slarv från de som ansvarar, eller åtminstone tar betalt, för bojarna innebär en otäck risk för oss som väljer att hyra boj. Fr o m nu blir det nog eget ankare som gäller!! Denna dramatiska kväll fick till sist en bra upplösning.
Nedan: Ankringsplatsen mellan reven utanför Clifton. Här ger revet sjölä för Atlantvågorna som väller in men ingen vindlä. Efter incidenten med Septima ligger vi här kvar vid vår boj men har droppat ankaret och 30 m kätting rakt ner utifall vi skulle dragga under natten. T vä Själva byn Clifton var jättetrevlig och välordnad.Här inhandlas grönsaker i ett ev de färgglada stånden på marknadstoirget.
Utöver reven fanns det gott om båtar att krocka med om man skulle dragga bl a denna stora och troligen övergivna betiongbåt.
ff
Add comment
// //
|
40 senaste loggarna
|
