24-27/1 Cocoa Bay, Barbuda
Fin halv/bidevindsbog hela vägen upp till Barbuda. Fiskar och får napp. Vinden vrider s sm lite emot och vi väljer att lägga kurs strax vä om Codrington Shoals. Motorar sen in till ankarplatsen vid Cocoa Beach (numer Diana-Princess of Wales Beach). Har lite respekt för navigeringen in som beskrivs som svår i böckerna men med vår erfarenhet av skärgårdssegling och med modern GPS utrustning var det inga problem. Det är mycket snack om att man måste ha solen i ryggen så att man kan eye-ball navigera men till den här platsen känns det som lite overkill. Vi häpnar snart över den sansslöst fina sandstranden. Berömd för sin fina nästan skära färg. Den lär bestå av mer söndermalda snäckskal än sand. Den är jättebred och enormt lång, 3 mil (30 km) sammanhängande sandstrand varav vi ser kanske 4-5 km från ankarplatsen och vi kan skymta människor men inte fler än som kan räknas på ena handens fingrar. Helt otroligt vackert. Snabbt i med jollen så fort vi känner oss säkra på att ankaret tagit för en första strandvandring och ett kvällsdopp. Dag 2 har vi bokat George Jeffrey, öns bästa guide, för en tur till deras stora stolthet fregattfågelkolonin. Vi gör turen tillsammans med Unicorn och Miklo III och George och hans taxikompis som hämtar oss nere vid båtarna och kör de 10 km upp till ”stan” Codrington håller justa pris. Besöket bland fåglarna blir oförglömligt. Vi fick åxå lära oss lite mer om ön och dess befolkning. Bl a så äger ingen enskild sin mark utan den tillhör Community och vill du (om du är Barbudian) bygga så behöver du bara ansöka om ett enkelt tillstånd från Council. Det har byggts 3 stora och idag dåligt belagda resorts på ön av utländska investerare och då får hyra på 99 år. Men det går som sagt dåligt, ett är nedlagt sen flera år och de andra spås en dålig framtid av lokalbefolkningen då de har byggts nära havet och löpet stor risk att drabbas hårt av de frekventa orkanträffarna som ön har. Besöket var hellyckat. Vi hade mycket diskussion om vad det skulle vara för väder och vågriktning för att det skulle vara säkert att gå hit. Sista dygnet skulle det komma ett N svall på upp emot 3 m vågor, men inte ens det märkte vi så mycket av och en ostliga vinden på runt 8 m var förstås inget problem
Vi fiskade på vägen över till Barbuda. Två napp fick vi-det första en alldeles lagom middagsfisk för oss 3, en spanish tuna. Nästa var nåt rejält mycket större. Den sprang ut med säkert 100 m lina inna jag ens hann fram till spöt som sitter surrat på aktern. Efter några minuters försök att sakta börja ta in på reven och fångsten kom den upp till ytan, gjorde ett hopp och slet av linan. Tur det kanske för vi hade inte kunnat ta hand om och äta upp den stora fisken. Men nu simmar den runt med ett stort färgglatt drag och X m lina i mungipan-inte så trevligt det heller. Så fort vi ankrat hägrade den fantastiska stranden. det var lite svall och därmed inte alltid så lätt att ta sig iland, och ut igen, med jolle. Men vi kunde inte motstå frestelsen att ta en lång promenad på denna enorma och sgs helt folktomma strand.
Favorit sysselsättningen blev att vandra fram och tillbaka på denna rosa-sandfärgade strand som sträcker sig totalt nära 3 mil och som i princip är folktom.
Ni får ursäkta alla strandbilder men vi måste hae med dom eftersom vi hade så fina dagar där.
Vandrandet kan när som helswt avbrytas för ett dopp, snorkling (tyvärr ganska dött!) eller varför inte en ölpaus-det går ju åt mycket vätska i värmen! Syrrorna vilar ut på akterdäck efter dagens långa strandvandringar. T hö jollen vilar hängande utefter fribordet för att udnvika stöld resp beväxning då den ligger i vattnet. Efter ca 20 mins färd i ca 20 knop kom vi fram till the Frigate Bird Sanctuary som ligger långt norrut i den stora lagunen på Barbuda. George slog av motorn och stakade oss sakta in mitt bland enorma mängder fregattfåglar. Vi kunde klappa på fåglarna om vi hade velat. Killarna blåser upp sina röda påsar för att attrahera brudar. Nyfödd som inte riktigt vet om han är grabb eller tjej. De har mky stora vingar i rel till sin låga kroppsvikt. De livnär sig på fisk men kan inte landa på vattnet därför att de har svårt att ta sig upp igen. De skrämmer upp flygfiskar och tar de sen i flykten! Hanarna trummar med sina näbbar på den uppblåsta "påsen". Hela tiden hade vi hundratals av de ca 20000 fåglarna kretsande över våra huvuden. Jorå-de "bombade" och fick in minst 3 fullträffar!!
Hela gänget-vä till hö-Rob och Ellen på Miklo III; Anna-karin och Håkan på Unicorn samt Åsa och Nina på Osophine. Thö Madison Square, "stora torget" i Codrington som är huvudorten på Barbuda. Stan är uppkallad efter Fam Codrington som med slavars hjälp levde här redan i slutet av 1600-talet.
Livet på Barbuda är verkligen "lay-back". Ingen brådska och gott om tid att ta väl hand om oss besökare.Man stannr bilen, vevar n er rutan, hälsar oss välkomna till deras fina ö och önskar oss en fortsatt fin dag. T vä en av gatorna i Codrington. T hö tullkontoret som måste besökas för att klarera ut. Inget prestigebygge precis. Även Immigration var inhyst i en ganska oansenlig byggnad. Taxichauffören ordande så att tjejerna som skötte detta liksom Port Authority kom till sina kontor. Vi gillade verkligen Barbuda med sin nästan enbart svarta befolkning.
ff
Add comment
// //
|
40 senaste loggarna
|
