April-Maj 2010

En viktig och oförglömlig del av resan är de allt intensivare upplevelserna och arbetet veckorna innan avsegling.

Ninas sista arbetsdag före den långa ledigheten överaskades vi av ett enormt avskedskalas anordnat i samarbete mellan våra resp arbetskamrater som vi älskat att jobba med under väldigt många år.Vi möttes av ca 150 vänner som bjöd på avskedsparty och en helt fantastisk och oförglömlig kväll med utsökt mat, många vackra tal, underhållning, dans och fantastiska blommor och presenter.

Vi har valt att inte ha avskedparty på bryggan men har i stället har många av våra vänner och släktingar kommit till oss hemma eller i båten så att vi har haft tillfälle att säga hej till var och en i lugn och ro.

På att göra listan fanns inte bara rustning av båten utan även av hemmet så att det kunde lämnas i ett skick så att vi själva eller nån annan inte behöver skämmas. Vi hade, efter rekommendation från andra som seglat iväg på längre tid, valt att spika ett fixt datum för avsegling.

Skälen är att man annars lätt hamnar i en "ska bara" cirkus och aldrig kommer iväg samt att det ärviktigt att ha mycket gott om tid så att man kan ligga och vänta in bra väderförhållanden. Sammantaget skapar detta en självgenererad stressituation som faktiskt blev riktigt jobbig innan vi kom iväg. Vi valde att prioritera att det skulle kännas bra att lämna hemmet, faktiskt på obestämd tid. Röran i båten tilltog och i takt därmed även oordningen i våra (läs Pärs) hjärna. Vi gjorde extra bilresor hem till huset ända in i det sista för att söka sånt som vi trodde vi glömt hemma men som det visade sig senare redan var inpackat i båten. Det är inte lätt att flytta från 200 kvadrat + källare till 20 på en båt.