29/1-3/2 Prince Rupert Bay, Portsmouthy, Dominica
Kompisbåtarna Osophine och Vagabond sticker samtidigt 0630 från St Pierre. Det är ca 55 nm till Prince Rupert Bay och vi vill helst angöra och ankra i dagsljus. Motor första biten norrut längs Martiniques västkust. Sätter stor med ett rev samt genua medan vi fortfarande är i lä. Prognosen lovar 10 m/s medelvind och upp till 12 i byarna men halvvind/slör. När vi passerat norra udden och kommer ut i sundet där hela Atlanten ligger på får vi stadigt 14-17 m/s och en delvis riktigt besvärlig sidosjö. Tar med viss möda in genuan och tar ut focken. Hade varit bra med två rev men med de kraftiga rörelserna i sjön lockar det inte att gå upp på däck. Båten klarar dock som vanligt detta galant hon tar lite brytande sidosjö över sig och allt är ganska blött, storseglets mastlik smattrar som tusan – måste snacka med Northsails om detta – vi hade lite smatter från storen över atlanten åxå. Vi kör på och håller i oss tills vi är i lä bakom Dominica och får fin segling, slör, bidevind i smul sjö upp till Prince Rupert Bay. Här får vi ett uppskattat besök av en grupp delfiner, första gången sen vi såg dom under atlantseglingen. En bit utanför bayen kommer Albert en av öns organiserade boatboys och möter. Vi tar en boj och är förtöjda vid 16 tiden. Vagabond kommer strax efter och vi hinner bada och fräscha upp oss lite innan beach barbecuen börjar vid 7-tiden. Dominica och Portsmouth blir en mycket positiv upplevelse inte minst pga de fantastiskt trevliga, stolta, välkomnande och glada människorna. ”Welcome to paradise” – ”How do you like our beutiful island..? är vanliga fraser när man möter folk. Det är ju bara några år sen som seglare undvek ön, ”Dont visit”-ställe, pga kriminalitet. Boatboys gick samman och bildade PAYS, Portmouth Association for Yacht Security, ett slags lokal polismilis som gör livet för oss i båt trevligt och säkert samtidigt som de bygger upp ett bra rykte genom sitt professionella sätt och drar till sig mer turister. Vår boat boy blev Albert som bla tog oss upp en tur i Indian River, en av deras stora attraktioner. Vi hade tänkt göra en längre hike här, Boiling Lake har ju de flesta hört talas om, men det gör man bäst med Rossseau som utgångspunkt visar det sig så det får kanske bli när vi är på väg söderut igen.
Nedan (foto Wannerheim) Osophine flyger över de ca 4 m höga vågorna med lite för mycket segel på sin väg mot Prince Rupert Bay t hö där hon ligger förtöja på boj med regnbåge och Fort Shirley i bakgrunden. Det var i samma vik som engelska flottan laddade upp inför ett av historiens största sjöslag, slaget vid Les Saintes 1758, då de mötte fransmännen i sundet mellan Dominica och Les Saint som hör till Guadelope. Engelsmännen hade vinden på sin sida och kunde bryta igenom den franska linjen och vann slaget som blev en viktig faktor inför freden i Versaille då fransmännen var tvungna att avstå Dominica till England. Efter lång historia med slaveri etc blev landet helt sjävständigt 1978.
På stans strand ligger flera fartyg som kastades upp dit under orkanen Luis 1995. I stan finns fra spår av fattigdom (materiell sådan, människorna verkar lyckliga och tillfreds tgrots allt) och yttringar av nån slags "rikedom" som denna Dominicas "Villa Villekulla". Vi kan aldrig upphöra att fascineras hur enkla bostäder de flesta faktiskt har, här bara ett par exempel. Albert vår boatboy och guide hämtar oss vid båten. Nina och Solveig vid Indian Rivers mynning som nästan helt blockeras av ett vrak från en orkan 2002. Indian River blen en häftig upplevelse av träskskog med dithörande växt och djurliv. Albert berättar stolt och med stor faktakunskap om sina hemtrakters träskskog. Bl a varnade han oss för iguanerna som är meterlånga och som klnänger i träden ovanför floden och som när som helst kan göra sina behov, det stora dvs skita, rakt ner på nyfikna turister så "keep your mouths shut" var hans råd. Miljön var helt fantastisk vi såg hägrar, kingfischer, snadpiper, iguaner, olika krabbor, fiskaroch kolibris bl a. Här finns även snälla ormarbl a boa constriktor. Tilläggas kan att även filmindustrin upptäckt denna naturtillgång varför stora delar av Pirates of the Caribean spledes in på Dominica.
Vi vandrade en bit längs den led som har samma namn som Caribindianerna hde på sin ö. Den går längs hela ön och tar ca 7 d att gå. Vi valde en bit som enligt kartan följde precis i strandkanten längs den norra kusten. Kartan var dock lite före sin tid för efter ca 5 km försvann den kustnära stigen och vi fick knalla på landsvägen i stället. Gissar att man har planerat för en sträckning men som man ännu inte fått ändan ur vagnen att frädigställa. Vi är ju i Caribien. Vi hade dock en fin vandring och såg bl a jättestora träd med sanslöst stora rotsystem. Kul att se hur en ny palm växer upp direkt ur kokosnöten där den ligger på marken. Vi vandrade även ut på halvön Cabrits som tidigare var enm viktig engelsk befästning. Vi hittade gamla kanoner uppe på topparna. Även här stämde kartan och verkligheten riktigt dåligt. Här bodde den engelska kommendanten. Vid det fortfarande fint hållna Fort Shirley stod detta vackra mangoträd, det var bara att plocka mango på marken.
Sammantaget gav Dominica mersmak och vi försöker nog att återvända hit på vägen tillbaks till Grenada för att i bästa fall kunna ta oss upp till the Boiling Lake. Nästa mål på resan blir Les Saintes.
// //
|
40 senaste loggarna
|
Comments