11-15/2 English Harbour, Antigua

Vi var lite undrande in för valet att gå Riviere Salee. Man måste passera två öppningsbara broar som öppnade 0500 resp 0530 på morgonen dvs då det är kolsvart. Ledens djup anges till 1.80, vi borde alltså ha 5 eller 10 cm tillgodo där det är som värst. När man väl passerat mangroven är man ute i ett myller av rev genom vilka det går en farled som är utmärkt med bojar. Klockan ringde 0345. Vi lämnade marinan 0400. Var precis lagom vid första bron 0445 som öppnades enl plan 0500. Man måste vara där minst 15 min före broöppning och man måste ha lanternorna på. Detta föregicks av många rykten. Dels hade 5 båtar legat och väntat på broöppning några dagar tidigare men inte observerats av brovakten pga att de enl hans uppfattning inte hade lanternorna på. Vi anser att sannolikheten för att 5 båtar seglar i detta mörker utan lanternor är mkt liten medan risken för att brovakten inte var vaken är något större. Vidare skall det enligt alla officiella källor, pilots från 2011, tryckt info från marinan etc, finnas bojar vid såväl den södra som norra bron men de blåste bort i den senaste orkanen 2002 och har inte ersatts.

Efter att ha passerat södra bron och den faktiskt lättnavigarade sträckan fram till norra bron fick vi ligga och snurra en kvart innan man öppnade den norra bron. Vi valde sen att ankra direkt t vä om bron för att käka frukost och invänta dagsljus. Utöver detta hann vi uppleva stora flockar av hägrar som kom flygande samt miljoner mindre flygfän, mkt aggresiva myggor, som angrep oss när ljuset kom. Det var bara att lätta ankar och fortsätta ut mot det öppna vattnet med alla undervattensreven. Vi kan tillägga, för den som skall gå den här vägen, att det finns en mkt bättre ankringsplats ca 300 m norr om bron i flodens östra sida som är bättre för frukostankring än där vi låg.

Vacker morgon, soluppgång, fåglar, svag vind, det var inte så svårt att ta sig ut genom reven, vi är ju vana skärgårdsseglare!! Väljer att bara sätta ett rev i storen med tanke på den svaga vinden samt rullar ut hela genuan. Efter nån timme tappar vi både vind och sjölä norr om Guadelope. Det piper i. 14-16 m/s, och det blir lite strul när vis skall rulla in genuan. Sjön är rel stor, fra oregelbunden och jobbig (tyckte Pär som nästan blev sjösjuk, Nina tyckte den var OK som vanligt). Nästa upplevelse, skräckdito, var när vi skulle starta motorn för att ta oss in i English Harbour på Antigua. Denna berömda ankarvik ligger på öns sydsida så i den ostliga vinden var sjön rel hög ända in till infarten. Skulle därför starta motorn i god tid för att säkert kunna manövrera oss i hamn. Vad händer, jo den startar inte!! Från början hörs det att relät eller bendixdrevet försöker slå till men det orkar inte, sen dör det helt och hållet. Inget händer när man vrider på startnyckeln. Är det reläet eller rentav så att vi måste försöka få tag på en helt ny startmotor?? Kapten blir minst sagt panikslagen medan amiralen jobbar målinriktat och konsekvent. Hon ställer diagnosen-ingen ström till startmotorn; ser till att vi sätter enbart fock och tar ner storen. Vi kontaktar Vagabond som är hack i häl via VHF och förbereder dem på vårt ev bogseringsbehov. Att bogsera utifrån den öppna sjön var otänkbart. Vi var tvungna att själva segla in genom det smala inloppet för att därefter få hjälp med att komma till en ankarplats. Vi lyckades faktiskt riktigt bra med vår del av detta, dvs segla för bara focken in i lä, och fra allt gjorde Bengt och Solveig på Vagabond en bejublad insats med sin assistans till en ankarplats som de valde med stor skicklighet. Efter att ha lugnat oss lite kollar vi om vi kan hitta felet. Rycker och drar i alla ledningar till startmotorn-hjälper inte; slår av och på huvudströmbrytaren från startbatteriet till motorn och-då startar den!! Men bara tillfälligt vid nästa försök så är felet tillbaks. Efter att ha mätt strömtillförseln till startmotorn och lagt pannan i många djupa veck och diskuterat med våra vänner och med Volvo Penta hemma i Stockholm kommer vi fram till att det mest sannolika är att amiralen hade rätt från början dvs startmotorn får för lite ström. Vi byter huvudströmbrytaren till startbatteriet, som bedöms vara boven i dramat, mot en ny och sen var felet avklarat!! Skönt-för en fungerande motor är en enormt viktig säkerhetsfaktor!!

English Harbour med Nelson Dockyard National Park visar sig vara en jättetrevlig plats med många historiska minnesmärken från den brittiska kolonialtiden och dithörande krig. Nelson själv tjänstgjorde här 3 år. Dessutom träffar vi här Lena och Per på Windfall, OSK kompisar från Stockholm. Provianteringsmöjligheten var dock inte så bra så efter 5 nätter väljer vi att segla upp till Jolly Harbour, namnet låter ju kul!?

 

Vi har just ankrat 75 m norr om norra bron. Vi inväntar dagsljus och käkar frukost. Vägen norrut genom mangroven ser inte alls lika smal ut som på sjökortet.

ankring-n-bron  rive-sale

Medan vi fikar flyger det förbi flera stora flockar av vit häger. Äntligen dagsljus och läge att fly undan miljoners ettriga myggor.

hagrar  n-bron

Väl ute bland reven går solen upp över horisonten. Nina styr ut i den smala kanalen mellan reven som ligger strax under vattenytan.

bland-reven  bland-rev

En pelikan vaktar den sista bojen innan man är ute ur revområdet sen vidtar en vild dans på vågorna under seglingen upp till Antigua.

pelikan  segelbild

Utsikt över English Harbour i förgrunden och Falmouth Harbour i bakgrunden. T hö infarterna till dessa fina hamnar, som hade mycket stor strategisk betydelse under Mapoleonkrigen, sedda från Shirley Heights i vacker solnedgång.

eng-harb  sundown

OSKáre (Bengt & Solveig Vagabond, Lena & Per på Windfall, Nina & Pär på Osophine) på barbecue och steelband underhållning på Shirley Heights.

osk  steelband

T vä klassisk bild från English Harbour med resterna av det segelloft som Nelson byggde här. T hö Amiralen på Osophine.

nelson-dockyard  amiralen

Nina begrundar en roddbåt som vid 6 olika tillfällen har rotts över atlanten solo. Det har tagit allt mellan 90 och 130 dagar - sjukt äventyrligt kan man säga. T hö Osophine för ankar i Tank Bay dit Vagabond bogserade oss förbi alla snuskigt stora och lyxiga båtar som miljardärgänget leker med vid Nelsons Dockyard. Pengar finns det gott om - ibland!

 rodd superyachts

// //