31/1-6/2 Basse Terre, St Kitts

Details

Published on Wednesday, 06 February 2013 02:49

Seglar fin slör med bara genua de 10 Nm upp till Basse Terre, huvudstaden på St Kitts. Har tankat på mitt Digicel kontantkort från Grenada så att vi har kunnat ringa och boka plats i marinan. De skall svara på VHF men vi har många bevis för att de inte gör det. Tillgång till billig lokaltelefon är då mycket värdefullt. Efter 3 samtal under 2 dagar fick vi reservera plats för oss och Vagabond. Vi ville ligga i marinan pga bekvämlighet samt att ankarplatsen utanför ofta är rejält rullig. Mainan är rel liten men väl skydda mot svall och ligger granne med en stor besökskaj och shoppingcenter byggt enkom för att ta emot och roa passagerarna på de 2-3 stora kryssningsfartyg som angör hamnen varje dygn. Det är ca 2000 passagerare på varje så det kan bli en ganska rejäl kommers.

Vi tar taxi ner till öns sydspets och Cockleshell beach en dag för lyxigt strandliv med solstolar, parasoll, snorkling, Pina Colada och god kycklinglunch serverad vid våra solstolar på stranden. Dagen därpå tar vi taxi upp till Brimstone Hill, en engelsk befästning, dem största i Caribien och klassat som Världsarv av Unesco. Faktiskt riktigt intressant och värt ett besök. Man kan aldrig upphöra att förvånas över vad mänskligheten kan prestera när det gäller krig!!!  Fortet ligger ca 3 km från stora vägen på en kulle ca 250 möh. Vi valde att gå ner och ta en lokal buss tillbaka till stan. Det hade utan vidare varit möjligt att ta buss dot och vandrat de 3 km uppför och därmed sparat lite av pensionen. Värt att alltid ha lokal buss som ett billigt och oftast mycket trevligt alt till att ta taxi överallt. Man får många härliga upplevelser i mötena med glad och ofta sjungande lokalbefolkning.

Söndan ägnades huvudsakligen åt Åsas hemfärd. Taxi till flygplatsen och promenad hem. Måndag tog vi buss tillsammans med Vagabond för att inspektera en nytillkommen ankringsplats i Doyles guidebok. Den ligger innanför ett långt rev i Dieppe på öns NO sida. Men tur att man kollade in stället innan man ens övervägde att gå i n där. Trångt inlopp, hög brytande sjö mot revet, nte särksilt stort ankringsutrymme innanför revet och skulle man behöva sticka under natten så var rännan  in mycket smal och kräver definitivt eye-ball navigation vilket är en omöjlighet i mörkret. Så-nej-ingen plats som vi skulle vilja ligga på annat än möjligen för en lunchpaus i lugnt väder. Man kan ibland undra vilka referenser författarna till våra guideböcker har.

Ett tips om ni kommer hit är att spana efter Wayne som är en tillgång när man behöver hjälp med lite av varje. Han känns igen på sitt glada och lite spralliga sätt samt att han har en skada i hö arm, en sk Volkman kontraktur, som uppkom när han som 17 åring blev rånad och knivskuren på Antigua. Nu är han 31 fyllda pch full av energi. Han tvättar båtbotten, polerar, gör ärenden på sin cykel etc etc allt mot skälig och ur vår synvinkel mkt rimlig ersättning. Han fixar åxå tvätten via sin mamma. Hon har definitivt vunnit racet om Caribiens bästa tvätt. rent och fint, snyggt hopvikt och en del tom struket för 0,5 USD/pund.

Efter lite uppröjning i båten skall vi nu att segla de 40 Nm upp till St Barth imorgon. Ett litet kuriosum är att Immigration officern inte ville se likheten mellan passfotot och mitt (Pärs) verkliga yttre när vi skulle cleara ut. Troligen ser jag väl lite mer lös och ledig ut nuförtiden eller så är det tidens tand som gjorde det svårt att känna igen mig-men det löste sig!

 

 

Marinan ligger granne med den stora kryssningskajen. Två svenska långseglare framför 2 jättestora kryssningsfartyg. T hö brudarna med Wayne som var en klippa, en riktig fixare och inte sällan med en mer Europeiskt anpassad syn på tid. Hans mamma tvättade nästan lika fint som min mamma en gång i tiden!

  

Lunchomelett i sittbrunnen. Marinan ligger centralt med nära till snabbköp bl a. T hö från besöket på det imponerande militära byggverket Brimstone Hills. Kallas åxå Caribiens Gibraltar. Ligger på en markant kulle men egentligen inte vid något sund.  Utsikt norrut med St Eustatia i bakgrunden.

  

Åt andra hållet ser man Nevis. T hö artilleriofficerarnas inkvartering. Engelsmännen byggde det och hade 1000 man där men blev belägrade av 8000 fransmän. Lätt match, det var väl bara att vänta tills mat och vatten tog slut efter 8 mån sen fick engelsmännen tåga ut med svansen mellan benen. Det var sål inte så många som dog i krig utan som vanligt strök man med i olika farsoter.

  

Numer är det en turistfälla och fått Världsarvsstatus av UNESCO. Syrrorna njuter av den idag fredliga stämningen runt Brimstone.

  

Självfallet gick vi runt en hel del i stan Basse Terre. T hö Picadilly, stora torget, med ett annat Picadilly som förebild. T vä Independent Square, här hade man förr slavauktioner. Man har svårt att föreställa sig denna fruktansvärda och förnedrande verksamhet. Girighet?? - såväl stamhövdingar i Afrika som sålde både sina egna och tillfångatagna fiender samt europeer var inblandade.

  

I källarna på bla dessa hus runt platsen förvarades slavarna som skulle säljas.

  

Detta är en vanlig syn här i Caribien. Man bygger så länge pengarna räcker men förbereder gärna för en påbyggnad med rör för el/vatten/avlopp stickande rakt upp i vädret om utifall man skulle få råd med mer längre fram. J-t fult tycker vi.

 

Vi gillar ju att åka buss (maxi-taxi). De har ofta intressanta och tänkvärda namn/ordspråk målade på sina bilar, lite i stil med vad vi sett på boat-boysens båtar. Här några exempel.

 

 

  

 

  

Rastakulturen lever kvar här ganska starkt. Så här långa kan deras dreadlocks vara när de tar av sig mössan. När vi var på Reggae Beach upplevde vi denna besynnerliga moderna sk vattenlek. Ett slags jet-system driven av en vattenskoter som blåser upp en i luften på en platta som man mnövrerar själv. Verkar konstigt i överkant - eller så börjar man bli gammal och lite tråkig!?

• < Prev
• Next >