16/5 - 31/5 Hemma; Osophine på väg

6/10 2013 Hemma

Long time no updates!!!  Detta beror delvis på att vi har haft strul med hemsidan. Den har blivit hackad i ett par omgångar och vår hemsida har använts till att attackera andra servrar – urläskigt tycker vi med denna baksida av utvecklingen inom internetkommunikation.  Sammanfattar nu tiden sedan vi senast uppdaterade hemsidan.

Tiden i Charlotte Amalie var egentligen mkt trevlig med flera kompisbåtar runt omkring, bra klimat etc etc. Dramatik och ”problem” saknades dock inte. Vi redogör lite för dessa i tron att man kanske kan lära sig nåt av andras ev misstag.

Under tiden där så gick en hel veckas Karibisk Karneval av stapeln. Jättetrevligt, högljutt och som ryktet säger åxå farligt, åtminstone för vissa. Vi hörde häftig skottlossning vid 2 tillfällen, ett nattetid och ett en morgon. Vid det senare tillfället sköts 3 personer varav 2 dog mitt på torget. Stan anses osäker och man ska nog inte vandra runt där i mörkret även om det inte är karneval.

Sista veckan var det mkt varmt och fuktigt. Efter att ha kojat tidigt en varm och vindstilla kväll vaknar vi (åtminstone Nina) av att båten plötsligt kränger till kraftigt, vinden har tagit i mkt snabbt och blivit hård, 25 m/s. Samtidigt börjar ett sanslöst fyrverkeriartat åskväder och himlen formligen öppnar sig. Nina springer upp på däck och upptäcker en jättekatamaran 60 fot som rel snabbt draggar ner mot oss. Dess styrbordsskrov går rakt mot vår stäv och Nina lyckas bära av så att vi inte hamnar mittemellan skroven vilket hade blivit en smärre katastrof. Det lyser i deras jättestora akterdäck. Nina hoppar vigt över och knackar på men ingen hemma. Vi får sen ett par jobbiga timmar med att sjöblöta och i ett öronbedövande dån av regn, åska och tjutande vind bära av, blixtsnabbt slänga upp jollen på däck så att den inte skulle krossas, kontakta Coast Guard som lovade komma för att undvika skador på andra båtar etc etc. Efter en halvtimme ropar de tillbaks och undrar hur det går…!? Kommer snart….de kom aldrig….utan skickade s sm en privat firma som pliktskyldigast åkte runt och tittade lite. Vi klarade oss undan med ett par små repor, en lite lätt böjd mantågsstötta och blåmärken på armar och ben. Katamaranen var BVI flaggad ägarfamiljen och deras skeppare var inne i stan och åt god middag när allt detta hände och stannade kvar på resurangen tills det slutade regna . Båten hade draggat ca 200 m när de kom hem vid 23 tiden. Sen ägarn hade gått ombord kom skepparen över i sin jolle och frågade lite frånvarande  ”Har vi draggat…???”. Ingen koll på läget direkt och troligen taskig ankring dessutom. Vad ger man för en sån skeppare.

Vid ungefär samma tidpunkt lade vår Isotherm kyl av. Det började med att bara halva förångaren blev kall innan den la av helt. Fick lite halvdåliga råd av Isotherms svenska support innan vi tog dit en mekaniker från en lokal kylfirma. Vi (läs Pär) hade sgs dagligen proppat in isbitar i plastpåsar och fyllt allt överblivet utrymme i förångarens frysfack med is (det är ju en viktig lyx när man skall blanda sin sun-downer). Is är ju ganska hårt och kan vara vasst så resultatet blev en penetrerande skada på metallen i förångaren där allt kylmedium hade läckt ut. Kostnad 6000:- plus 6 dagars väntan på en ny!?

Vi har ovan annonserat vissa problem med att få angivet ett bestämt lastningsdatum för transporten till Genua. Den dramatiken tilltog och vi fick till sist ta sats för att hålla nerverna i styr. Efter att ha fått vårt 11:e besked om lastdag och bl a ha tvingats avbeställa en omgång flygbiljetter inför en lastdag som de sa ”var huggen i sten” men som inte var det blev vi lastade som allra sista båt sent på kvällen 16/5. Vi hade lite dumdristigt tagit risken att boka nya flygbiljetter till den 17/5 och kom faktiskt med men det var mycket nära ögat att det hade strulat. Erfarenheten av kommunikationen med Sevenstar och deras agent YachtShipping i Southhampton är således erbarmligt dålig medan det är helt tvärtom med det som vi fick vara med om fr o m lastningen. Allt sköttes då med mkt stor omsorg och stor yrkeskicklighet. Dykare i vattnet som kollade att slingen låg rätt, load-master ombord på Osophine som kollade att allt var OK, långsamt och varligt lyft, mkt kraftiga vaggor som när båten var på plats och surrrad med 8 kraftiga spännband svetsades fast på däcksluckan. Om du tänker skeppa båten över så har vi ganska mkt att berätta och återkommer med artikel i OSK tidningen tillsammans med vännerna på Vagabond och Loupan som hade samma resa. Ett intressant fenomen var ett par förkortningar, ”AGW WP”, som återkom efter alla ETA och andra tidsangivelser. Vi lärde oss s sm att det betydde ”All Goes Well; Weather Permitting”, en präktig Brasklapp således. Förklaringen till vårt strul var nog att rederiet hade svårt att hitta en lönsam last att ta under däck ”base cargo” och därför lät oss vänta. Ytterst var det en konsekvens av att Sevenstars information inte är fullgod vad gäller de speciella villkor som styr planeringen och därmed villkoren för en sån här transport på däck.  Alternativet är att transportera båten med ex Dockwise som har fartyg som bara transporterar båtar. De är inte beroende av att ha annan last och kan därmed hålla tiderna mkt bättre men blir ca 3-4 ggr dyrare!!

Inför lastningen hade vi valt att tillbringa de sista 4 nätterna i marinan vilket var mkt skönt och praktiskt.

Vi hade sen 8 intensiva dagar hemma innan det var dags att flyga ner och ta emot Osophine i Genua.

// //