17/1-5/2 Le Marin/St Anne
Nu har vi haft gott om tid på oss att ”landa”. Atlantöverfarten med Magnus fick en fin avrundning i och med att Annie kom över och ”hämtade hem” Magnus. För oss kändes det som en bekräftelse på att Magnus och Annie trivdes lika bra med oss som vi med dom när hon gör sig besvär att ta sig hela vägen hit. Samtidigt kan man inte undgå att se på vår egen resa ur ett mer vardagligt perspektiv. Vi och vänner som planerar att besöka oss pratar om ”Jobbig resa” med flyg , i värsta fall övernattning i Paris och sen hela 9 timmar över Atlanten för att komma till Martinique. Det sätt som vi valde tog 9 månader och var ganska komplicerat och dyrt - man måste nypa sig i skinnet för att få lite perspektiv på tillvaron. Vi är obeskrivligt glada för att vi kunde fullfölja denna viktiga del av vår långseglingsdröm.
Efter en dryg vecka i marinan i Le Marin börjar vi känna oss hemmastadda på Martinique. Vi har åkt runt och sett det mesta med bil. Magnus har vågsurfat, vi har vandrat upp på Montagne Pele en vulkan med utbrott så sent som 1920-30. Det var ett stort utbrott med ca 28000 dödsfall och stora materiella skador. Idag är hela vulkanen och området runt den täckt av en helt ogenomtränglig vegetation. En enorm skillnad mot ex Fuerteventura som hade utbrott på 1700 talet och fortfarande är som ett enda stort lava och askfält. Vi har besökt fantastiska vykortsstränder och nu börjat fundera på fortsättningen. Ankringen utanför Saint Anne inte långt från marinan lockar med mer vind och därmed svalka samt ett litet trevligt samhälle att åka in till så vi flyttar dit. Vi har just nu besök av gamla polare hemifrån Sumpan, Lars Erik och Irene Hyltefors. De är med oss 2/2 – 7/2. Ett stort glädjeämne för oss är att barnbarnet Erik kommer med sin mamma och pappa 24/2 – 6/3. Det blir en riktig höjdpunkt. Sen ser vi åxå fram emot att Anne (”Lill –Pärs” kusin) och hennes Erik kommer 18 -28/3. Dagarna här flyter fram i ett mycket behagligt tempo. Sover till man vaknar, åker in med jollen och köper färskt bröd, käkar frukost, ägnar nån timme åt att grunna över vad man skall ägna resten av dan åt. Ibland hinner man med milslånga vandringar till fantastiska sandstränder med palmer, mangroveträd, turkost vatten och nästan inga människor. Till och med Pär kan bada flera ggr per dag eftersom vi här har vatten som håller 28 grader = Pärs gräns för att hoppa i sjön. Temperaturen på land är som i en ”bakugn” men man ligger oftast på svaj och har en skön svalkande bris. Nedan:Osophine (i förgrunden) för ankar utanför St Anne med Isle Diamant i bakgrunden
Nedan:Under en av våra bilturer kommer vi till Anse dÁne och hittar denna övergivna 40 fots segelbåt nedsjunken i stranden. Den draggade och sköljdes upp på land när man hade en oväntad sen storm här i december och ägaren verkar ha haft råd att bara låta henne ligga och bli förxtörd.
Idag har vi seglat hela 12 nm , med Hylteforsarna ombord,från St Anne till Anse dÁrlet som är en fin bukt på öns läsida med inte alltför mycket båtar, få turister och mkt pittoreskt och trevligt. Imorgon går vi nog upp till Fort de France, huvudstaden, och ankrar mitt i huvudstan för några dagar.
Ovan: Tre Sumpabor; Nina, Irene, Lars-erik; vandrar i vattenbrynet på en vykortsstrand på väg mot Les Salines. Nina och Irene i skuggan under mangroven.
Ovan: Nina och Irene på vackra Salines med turkost vatten som håller 28 grader och nästan ensamma. Irene och Lars-Erik njuter av Ninas mat, dryck och solnedgång i sittbrunnen efter att ha knallat ca 1 mil i 30 graders värme.
Ovan: Alldeles efter vi har ankrat utanför Anse dÁrlet kommer en kort men intensiv tropisk regn skur och ger denna vackra regnbåge över den redan pittoreska byn. Lite senare är det svenskmöte och "skitsnack" på bryggan. Nina med Hyltefiorsare och Soleavänner. ff
Add comment
// //
|
40 senaste loggarna
|
