1-2/7 Treis-Karden, Mosel
Sen ett tag är det bestämt att Åsa ska lämna oss ska ta tåget till flyget i Köln från Treis. Ska vara en ganska stor marina och vi förväntade oss inga större problem med plats. Men det var inte så lätt. Vi la oss på en helt tom bryggnock. Receptionisten var dock stenhård, där fick vi inte ligga, den var bokad sen september och båten skulle ha kommit redan dagen innan men uteblivit. Det fanns ett par tomma platser till men ingen som vi fick ta då båtar väntades tillbaka. Örebrobåten Hannah låg utanpå en privatbrygga mittemot i kanalen och de fick utgöra reserv om vi inte kunde vara kvar. Efter att ha flyttat och förtöjt om 4 ggr och ha gjort hamnkaptenens jobb dvs gått runt och kolla hur de olika båtarnas planer var och fr a om de låg på rätt plats hittade vi en lösning som tillät oss bo där 2 nätter precis vad vi behövde för att Åsa skulle kunna ta flyget. Bengt och Solweig körde oss i sin husbil till stationen som låg ca 3 km bort så att Åsa kunde kolla tågtider och köpa biljett. Inte heller en sån sak var så lätt att få till. På stationerna var alla biljettluckor fördragna och stängda, de som brukade sitta där är väl arbetslösa medan vi resenärer gör deras jobb via internet. Turligt nog fanns där en turistinformation som hjälpte till.
Den 2 juli hade vi sovmorgon och Åsa hade packat klart. Det var jätteskönt att Bengt ännu en gång ryckte ut och erbjöd skjuts till station med packning och allt. Vädret har ju varit extremt varmt/hett sen en längre tid och denna dag var inget undantag med klarblå himmel stekande sol och runt 35 grader. Det var hur skönt som helst att åka luftkonditionerad husbil och att slippa släpa i den extrema sommarhettan!! …och vilka kompisar man får när man långseglar!!! Vi kommer att sakna Åsa, hon smälter verkligen in och är bara helt kul att ha med sig om det så rör sig om jobbiga slussningar i Europa, hårt jobb i Sörmlandsskogarna eller skidåkning i Jämtland.
Add new comment
29-30/6 Senheim + Cochem, Mosel
29-30/6 Senheim + Cochem Förväntansfulla angör vi Campingen/Marinan Holländischer Hof i Senheim. Hela anläggningen ägs och drivs av Holländare, mycket välordnat och fint. Snabbt iland med cyklarna, här skulle vi minsann gå på vingårdar, provsmaka och köpa på oss lite mer. Men hela stan var liksom död, allt var stängt. Nästan varenda kåk hade skyltar med ”Weingut åxå ett familjenamn” men ingen hade öppet. Vi var där på en måndag och det har vi förstått ofta är ”ruhetag” åtminstone lokalt detta innebar att även den eftertraktade skinkkällaren var bommad. Dessutom visade det sig att vingårdarna generellt hade öppet för besök bara torsdag – söndag. I stället smidde vi planer nästa dag som skulle bli liggedag. Vi hade googlat på vinturer i Cochem och där fanns det minsann vingårdar som annonserade om sånt. Då det var för grunt att ligga där med båt tog vi bussen från Senheim. Cochem var jättefint. Vi drog direkt till vingården med den mest lockande vinturen-men det var tvärnit där åxå. De hade ev en tid om en vecka…, vinprovning då…., ja kanske en liten om vi kom tillbaks på eftermiddan! Hur j-a svårt ska det vara att få prova lite Moselvin?? Vi köpte några flaskor i en av gårdsbutikerna i stan och gjorde sen en egen vandring längs Apollo-weg som gick mitt bland vinrankorna uppe på ett av vinbergen. Namnet hade leden fått av den sällsynta Apollo-fjärilen som hade ett av sina ytterst få tillhåll längs stigen. Vi såg flera av dessa ganska stora vita och vackra flygfän. Vi mötte flera gubbar med kameror och jätteobjektiv på jakt efter den men som i många fall inte hade samma tur som vi. Det finns massor av vandringsleder i Moseldalen som verkligen gav mersmak. Tillbaka i Senheim hade vi ett kärt återseende med våra vänner på ”Vagabond” som numera är husbilsburna. De är ute på en Europatur och vi har hoppats på ett rendez-vous vilket nu blir av. Riktigt härligt att ses igen. Middag äter vi på Schinkenkeller vilket var mycket bra och prisvärt. Det är ett rökeri, familjedrivet sen ett par generationer, som åxå har restaurang. Här var protionerna så rikliga så vi kunde inte låta bli att be om en doggy-bag, nåt som det visade sig att de var vana vid. Vi hade rökt korv och skinka på mackorna sen i många dagar!! 28/6 Traben-Trarbach, Mosel
Här är det fullt i Marinan men på andra sidan viken finns privata platser som man kan få hyra. Hamnkaptenen där är mycket pratsam och när han förtöjt vår båt på sitt sätt (”…normalerweis machen wir so…”), inte värt att lägga sig i när en hjälpsam tysk rycker in det har vi sen länge lärt oss, så pratar han länge om alla upplevelser vi inte bör missa de kommande dagarna. Ett riktigt turist-info kontor på två ben. Vi ville ju gärna till nåt bra ställe där man kan gå in på vingårdar. Senheim var då ett måste enligt honom och där skulle de åxå ha en ”världsberömd” Schinkenkeller med egen produktion.
Själva hamnen dög bra för övernattning men i ö var det inte så mycket att se och göra.
27/6 Schweich Marina, Moselle
Kommer hit ganska sent. Låg på en av tre snedställda fasta y –bommar alldeles innanför infarten. Försökte gå längre in men då var det stopp. Nina lagar gott käk som vanligt trots att det finns en b ra restaurang vid marinan. Äntligen hittar jag en jättebra handbok för alla hamnar i Mosel inkl sjökort för hela sträckan. Nu är det bara Rhen, Rhen-Herne-kanalen, Dortmund-Ems kanalen, Mittelland- och Elbe Seitenkanal som vi inte har bra litteratur över. Vi får försöka klara dessa avsnitt med hjälp av råd från kompisar och så har vi när vi haft uppkoppling noterat telefonnummer till ett antal marinor längs vägen. Tjejerna gillar tidiga mornar så som vanligt blir det purrning 0600 och frukost under gång. Ett av skälen är att vädret är rejält varmt, stundtals rent plågsamt hett, och det är svalt och lite skönare fram till ca 9-10 på förmiddan. 26-27/6 Schwegsang, Luxemburg
Nina fixar snabbt en Luxemburg flagga genom att göra om en holländsk och ge den ett ljusare blått band. Vi är noga med att ha rätt flaggföring! Direkt efter slussen Apache är vi i Luxemburg och passerar bara efter nån kilometer Schengen som har gett namn åt en modern europeisk gränsöverkommelse. Natthamn blir Schwegsing CampPort. Jättefin marina med billig diesel. Blir kvar en dag och gör en cykeltur till Remich 5 km norrut bl a för att försöka få tag på guide och hamnböcker för kommande sträckor nåt som vi försummat i våra förberedelser hemma. Vi vet av tidigare erfarenhet att allt sånt skaffar man bäst hemma innan man sticker men vi kom av oss. Här längs kanalerna och floderna är det nästan omöjligt att få tag på nåt. Man kan lätt inse varför – det är inte många båtar i rörelse. Vi har oftast varit helt ensamma i slussarna och man möter sällan annat än nån enstaka hyrbåt så efterfrågan måste vara liten trots att den information som finns i denna litteratur enligt min mening ofta är oumbärlig eller åtminstone mycket värdefull. Hittar ingen bok här heller men däremot billig sprit i tobaksaffärerna. Köper på oss lite. På vägen hem viker vi av mot Waldenheims Vincooperativ nåt som visar sig vara ett lyckokast. Får en egen gudidad tur av en tjej som pratar bra engelska och de 4 viner som ingår i den provning vi köpt blir dubbelt så många. När vi provat färdigt har vi åxå blivit lyckliga ägare av 18 flaskor välsmakande Luxemburgiskt Mosellevin som guiden senare levererar till marinan. More Articles...
|
40 senaste loggarna
|