22/5 - 1/6 205 Port St Louis
Efter att ha njutit av 7 veckor vårskidåkning och snabbt skött om kåken hemma i Sumpan inför sommaren tog vi flyget ner till Osophine fredag den 22/5. Hon hade klarat vintern fint. Första 3 nätterna bodde vi som vanligt på marinans lägenhetshotell för att få plats att i lugn och ro packa om och stuva segel och mycket annat. Tisdagmorgon 0830 gick hon i sjön nypolerad, blank och fin. Direkt efter tog marinans duktiga gubbar av masten. Vi började sen lite trevande packa in den för transport till Trawemunde. Sånt gör man ju inte så ofta och vi ville få med all rigg i paketet för att slippa ha det ombord i båten då det är väldigt skrymmande. Samtidigt får inte de olika vajrarna och profilerna skada varandras eller mastens eloxiderade ytor. Först la vi fleecefilt, sen bubbelplast och kraftiga vävtejp som fixerade allt så det inte kan röra sig och skada intilliggande detaljer, slutligen japanpress som lindades med tejp och gamla skot. Både mast och bom fick flera inplastade adresslappar med destination och ägare som både tejpades och knöts fast. Vi hade offerter från flera transportörer. En tidigare av många anlitad firma är Wolfgang Graf men han hade sålt sin firma och nya ägarens kvalite var okänd. Valet föll s sm på Ford Yachttarnsport, som inte var billigast, men som kunde hämta allt 30/5 dvs medan vi var på plats och ha grejorna framme hos Böbst i Travemunde en vecka senare. Låter som lite ”overkill” men allt för att undvika det andra råkat ut för; utebliven/försenad transport, bara masten hämtad, bommen ”glömdes bort”, bortflugna adresslappar. Ford verkade vara en gedigen kille och vi fick se våra grejor surrade på hans lastbil klara för transport. Hela proceduren att transformera Osophine från segel- till motorbåt var dock oväntat jobbig. Även om vi valt kanalvägen med öppna ögon och var väl förberedda mentalt så kändes det konstigt att inför en så lång ”segling” ta av henne alla sina karakteristika, mast, rigg, radar, vindgenerator och dessutom göra om däck till cykelparkering och ”förvaring” av en massa tampar för slussning. Framför allt saknade vi ofta vant och stag som man är van att hålla sig i när man går omkring på däck samt kliver av och på båten. Lite snubbligt minst sagt man s sm vande man sig. 29/5 lämnade vi Port Napoleon och gick ”runt hörnet” in till Port St Louis. Vi har varit mycket nöjda med Port Napoleon och kan varmt rekommendera det. 30/5 hyrde vi bil och hämtade Åsa vid flyget i Marseille. Sen hade vi ett par dar då vi roade oss i Camarque och åkte upp till våra vänner i LaCoste. Vi träffade L 32an ”Kalla” med hemmahamn Strömstad, som vanligt supertrevliga båtmänniskor! 1/6 bunkrade vi och förberedde oss på tidig morgon med utslussning på Rhone 0620. f f Add new comment
22/5 2015 Long time no see!
Long time no see! Det finns risk för att även den mest trogne hemsideläsaren nog tyvärr har gett upp för länge sen och slutat att följa oss. Hemsidan hackades för snart 2 år sen och stängdes ner av Binero som är det ”hotell” (jag tror det heter så…?) där hemsidan ligger. Sen har vår WebMaster Magnus Mossfeldt fått lägga ner hektakomber av tid för att uppdatera etc etc innan den nyligen kunde öppnas igen. När sidan stängdes hade vi just kommit till Medelhavet / Genua /Port Napoleon som sen blev vår hemmahamn under 2 år fram till nu. Vi ”seglade” (mycket lite och svaga vindar innebar 10% segling och 90 % motorgång!!) runt lite längs kusten från Marseille, Corsika, Sardinien, Elba och Pisa därefter norra Italien Rivieran och Monaco. Nu har vi flugit ner till Osophine 22/5 och påbörjat sista etappen av vår långsegling. Vi lämnade Port Sankt Louis 2/6 och slussade ut på Rhone. Dessförinnan hade vi transformerat Osophine från segel- till motorbåt, ett oväntat mödosamt och småtråkigt jobb, känns fel att löva av henne allt som är hennes karakteristika. Vi har mastat av, packat in masten enligt konstens alla reglar, sett till att den lades på rätt lastbil destination Travemunde och att bommen kom med, tagit ner radar och vindgenerator etc etc. Vi har också roat oss, tagit emot Ninas syster Åsa som är med oss 5 veckor och haft det trevligt i Provence under en dryg vecka. Vi ska nu försöka ta oss via floder och kanaler upp till Östersjön för att sen åter göra henne till segelbåt i Trawemunde och segla sista biten hem. Vi hoppas att vi inom en inte alltför avlägsen framtid får tillbaks skrivlusten och tar oss för att på något sått försöka rekonstruera vad som hänt mellan juni 2013 och idag. f f 2013-2015 Medelhavet
Här kommer så småningom en sammanfattning av våra seglingar i Medelhavet under 2013 och 2014. I ö vg se nästa artikel. 1/6 - 26/6 Medelhavet
Snoekgracht anlöpte hamnen i Genua sent 31/5. Vi tar taxi ner till hamnen kl 0600 och går ombord för att förbereda inför avlastning. Detta går lika smidigt och säkert som lastningen på St Thomas. Efter ett par dagars båtfixande beslutar vi att sakta ta oss västerut mot Marseille och Port St Louis för att lägga upp henne där inför vintern. Ursprungsplanen var att segla maj och juni ner mot Rom och kanske Sardinien, lämna båten helst på land över juli och augusti, och sen segla en bit till i Medelhavet i september och oktober. Förseningen av transporten med 5 veckor gjorde att det bara var 3 veckor kvar av juni, förvaring 2 månader på land skulle kosta från 12 – 20000 lägg till det att under ”seglingen” från Genua till Port St Louis kunde vi segla endast 3 timmar resten var motorgång på ett alldeles stilla Medelhav så ändrades således planen till att låta Osophine vila på land i hela 11 månader samtidigt som vi kan prova på att vara hemma en hel vinter som pensionärer vilket blir en helt ny upplevelse och som sen får ligga till grund för nästa års beslut om hemfärd via floder och kanaler (vilket är grundplanen) alt segla 1 eller 2 säsonger i Medelhavet innan vi kör hemåt. MEN vi hade en fin ”segling” ändå längs Medelhavskusten. Vi besökte Savona och San Remo i Italien. Åt god Ligurisk mat. Missa inte Vino e Farinata på Via Pia i Savona. Savona var fö en jättefin stad med en trång men fin hamnbassäng och trevlig hamnkapten. Gästplatserna var få men vi hade ringt och reserverat vilket vi rekommenderar i de fall där det är möjligt. Vi besökte Nice och Cannes som bägge var mycket positiva överaskningar och inte så uppnäst som vi hade förväntat oss. I Le Lavandou i Frankrike träffade vi Tommy och Kerstin i Hannah från Örebro. De hade gått kanalerna ner 2012. Två nätter tillbringade vi i Toulon som vi nog tyckte var lite stort och opersonligt. Vi gick aldrig in i gamla hamnen i Marseille. Flera hade vittnat om den stora trängseln där och svårigheten att få plats. Vi valde i stället att lägga oss på ön Frioule alldeles utanför stan. Den ligger granne med ön If som är mer känd som Greven av Monte Christos fängelseö . Trevligt, vackert och mycket speciellt ställe med mängder av gamla fortifikationer som tyskarna byggde under 2:a världskriget. Här tillbringade vi flera nätter, cyklade, vandrade och badade i 20 gradigt vatten vilket överaskande nog inte var alltför smärtsamt för en (läs Pär!) som haft 28 grader som badgräns i flera decennier. Vi har ofta hört av andra som seglat i Medelhavet att det är ”inget att se” innan man kommer runt Italien österut till Kroatien, Grekland och Turkiet. Sammantaget tycker nog vi att den kuststräcka vi upplevde ändå bjöd på många positiva upplevelser och definitivt utgör en intressant kontrast till seglingen såväl i hemmavatten som över i Carribien. Vi valde att köpa ett 12 månaders avtal med Marina Port Napoleon. Priset för det blev ca 20000:-, dvs lika mycket som det kostar oss på Bullandö och lika mycket som det skulle kosta att ha båten på land 2 månader på Sicilien. Marinan är jättebra, vi och båten stortrivs. Man kan hyra spatiösa och bra lägenheter med kök för 90 euro /dygn medan man båtfixar. All slags service finns.
bilder kommer
16/5 - 31/5 Hemma; Osophine på väg
6/10 2013 Hemma Long time no updates!!! Detta beror delvis på att vi har haft strul med hemsidan. Den har blivit hackad i ett par omgångar och vår hemsida har använts till att attackera andra servrar – urläskigt tycker vi med denna baksida av utvecklingen inom internetkommunikation. Sammanfattar nu tiden sedan vi senast uppdaterade hemsidan. Tiden i Charlotte Amalie var egentligen mkt trevlig med flera kompisbåtar runt omkring, bra klimat etc etc. Dramatik och ”problem” saknades dock inte. Vi redogör lite för dessa i tron att man kanske kan lära sig nåt av andras ev misstag. Under tiden där så gick en hel veckas Karibisk Karneval av stapeln. Jättetrevligt, högljutt och som ryktet säger åxå farligt, åtminstone för vissa. Vi hörde häftig skottlossning vid 2 tillfällen, ett nattetid och ett en morgon. Vid det senare tillfället sköts 3 personer varav 2 dog mitt på torget. Stan anses osäker och man ska nog inte vandra runt där i mörkret även om det inte är karneval. Sista veckan var det mkt varmt och fuktigt. Efter att ha kojat tidigt en varm och vindstilla kväll vaknar vi (åtminstone Nina) av att båten plötsligt kränger till kraftigt, vinden har tagit i mkt snabbt och blivit hård, 25 m/s. Samtidigt börjar ett sanslöst fyrverkeriartat åskväder och himlen formligen öppnar sig. Nina springer upp på däck och upptäcker en jättekatamaran 60 fot som rel snabbt draggar ner mot oss. Dess styrbordsskrov går rakt mot vår stäv och Nina lyckas bära av så att vi inte hamnar mittemellan skroven vilket hade blivit en smärre katastrof. Det lyser i deras jättestora akterdäck. Nina hoppar vigt över och knackar på men ingen hemma. Vi får sen ett par jobbiga timmar med att sjöblöta och i ett öronbedövande dån av regn, åska och tjutande vind bära av, blixtsnabbt slänga upp jollen på däck så att den inte skulle krossas, kontakta Coast Guard som lovade komma för att undvika skador på andra båtar etc etc. Efter en halvtimme ropar de tillbaks och undrar hur det går…!? Kommer snart….de kom aldrig….utan skickade s sm en privat firma som pliktskyldigast åkte runt och tittade lite. Vi klarade oss undan med ett par små repor, en lite lätt böjd mantågsstötta och blåmärken på armar och ben. Katamaranen var BVI flaggad ägarfamiljen och deras skeppare var inne i stan och åt god middag när allt detta hände och stannade kvar på resurangen tills det slutade regna . Båten hade draggat ca 200 m när de kom hem vid 23 tiden. Sen ägarn hade gått ombord kom skepparen över i sin jolle och frågade lite frånvarande ”Har vi draggat…???”. Ingen koll på läget direkt och troligen taskig ankring dessutom. Vad ger man för en sån skeppare. Vid ungefär samma tidpunkt lade vår Isotherm kyl av. Det började med att bara halva förångaren blev kall innan den la av helt. Fick lite halvdåliga råd av Isotherms svenska support innan vi tog dit en mekaniker från en lokal kylfirma. Vi (läs Pär) hade sgs dagligen proppat in isbitar i plastpåsar och fyllt allt överblivet utrymme i förångarens frysfack med is (det är ju en viktig lyx när man skall blanda sin sun-downer). Is är ju ganska hårt och kan vara vasst så resultatet blev en penetrerande skada på metallen i förångaren där allt kylmedium hade läckt ut. Kostnad 6000:- plus 6 dagars väntan på en ny!? Vi har ovan annonserat vissa problem med att få angivet ett bestämt lastningsdatum för transporten till Genua. Den dramatiken tilltog och vi fick till sist ta sats för att hålla nerverna i styr. Efter att ha fått vårt 11:e besked om lastdag och bl a ha tvingats avbeställa en omgång flygbiljetter inför en lastdag som de sa ”var huggen i sten” men som inte var det blev vi lastade som allra sista båt sent på kvällen 16/5. Vi hade lite dumdristigt tagit risken att boka nya flygbiljetter till den 17/5 och kom faktiskt med men det var mycket nära ögat att det hade strulat. Erfarenheten av kommunikationen med Sevenstar och deras agent YachtShipping i Southhampton är således erbarmligt dålig medan det är helt tvärtom med det som vi fick vara med om fr o m lastningen. Allt sköttes då med mkt stor omsorg och stor yrkeskicklighet. Dykare i vattnet som kollade att slingen låg rätt, load-master ombord på Osophine som kollade att allt var OK, långsamt och varligt lyft, mkt kraftiga vaggor som när båten var på plats och surrrad med 8 kraftiga spännband svetsades fast på däcksluckan. Om du tänker skeppa båten över så har vi ganska mkt att berätta och återkommer med artikel i OSK tidningen tillsammans med vännerna på Vagabond och Loupan som hade samma resa. Ett intressant fenomen var ett par förkortningar, ”AGW WP”, som återkom efter alla ETA och andra tidsangivelser. Vi lärde oss s sm att det betydde ”All Goes Well; Weather Permitting”, en präktig Brasklapp således. Förklaringen till vårt strul var nog att rederiet hade svårt att hitta en lönsam last att ta under däck ”base cargo” och därför lät oss vänta. Ytterst var det en konsekvens av att Sevenstars information inte är fullgod vad gäller de speciella villkor som styr planeringen och därmed villkoren för en sån här transport på däck. Alternativet är att transportera båten med ex Dockwise som har fartyg som bara transporterar båtar. De är inte beroende av att ha annan last och kan därmed hålla tiderna mkt bättre men blir ca 3-4 ggr dyrare!! Inför lastningen hade vi valt att tillbringa de sista 4 nätterna i marinan vilket var mkt skönt och praktiskt. Vi hade sen 8 intensiva dagar hemma innan det var dags att flyga ner och ta emot Osophine i Genua. More Articles...
|
40 senaste loggarna
|