21-24/2, Prickly Pear Island, Gorda Sound
Lämnar marinan för ett par dagars omväxling och för att spara lite på pensionen. Onödigt att betala lite drygt 40 USD per dygn när man kan ankra gratis och dessutom få se sig om lite i BVI. Väljer Gorda Soumd som är som en stor fjärd omgiven av höga öar. Flera ägs av Richard Branson. Det finns flera lyxiga resorts och marinor som har bojar som kostar 30 USD/d på några ställen ingår då en påse is och att man får tanka upp till 200 gallon färskvatten. Men som sagt sneakvarianten eget ankare är åxå tillåtet och vi ligger mkt bra.Vi valde att lägga oss på Prickly Pear Islands västra sida. Något långt till resorten med jollen men nära till liten sandstrand och snorkling.
Bilder kommer
ff Add new comment
16-21/2, Virgin Gorda Yacht Club, Spanish Town
Ringer Erik och berättar att vi nu är i Spanish Town och väntar på honom och hans föräldrar. Dom kommer hit om en vecka alla tre. Vi stannar några dagar för att tvätta, städa och bunkra båten. Själva "stan" är inte mkt att hurra för. Vi rekar runt lite för att se vad vi kan bjuda Erik på. Tar bl a taxi ner till The Bath som är ett måste. Det är alldeles för högt svall för att ligga där med egen båt just nu. Fascinerande ställe som lever upp till sitt rykte. Många hyrbåtar i rörelse i BVI. Bla får vi närkontakt med Oceanne en Sunsail båt med Mike Adamsky vid rodret men han styrde inte särskilt bra utan dunsade rakt in i vår styb ords relingslist och böjde till en ny form på en av mantågsstöttorna. Klantigt men summa summarum ingen katastrof, vi kom bra överens och skall fundera över hur ev reparationer skall göras.
Bilder kommer
ff
ff
ff 15-16/2, Road Bay, Anguilla
Vi har ju en tid att passa, Erik & Co kommer till BVI 25/2 och väderprognosen för de kommande 10 dagarna innehåller ny period med uppemot kulingvindar och nordligt svall på 3,5 m. Vi väljer att gå till Anguilla, Road Bay, och ankrar där efter en fin segling med bara genua i läns, halvvind och slutligen dikt bidevind. Ankrar vid lunchtid. Vi hade redan bestämt att det skulle bli bara en natt här och att vi skulle sticka över till BVI följande natt för att vara säkra på att vara på BVI när Erik kommer. Efter ankring och lunch tog vi jollen in och träffar ganska omgående på svenska Alexandra ”Alex” bosatt i Boston sen 20 år och hennes son Noa, som visar oss runt på öns södra ände. Anguilla fastnade direkt i våra hjärtan trots det korta besöket. Jättetrevliga människor, enkelt och en till synes ganska väl avstämd samlevnad mellan mindre välbesuttna bofasta och de ofta rika turisterna som dock mest håller sig på resorten. Vi funderade mkt på vid vilken tid vi skulle lätta ankar för överseglingen till Virgin Islands. Det skulle blåsa 7-8 m rakt i häcken och ofta har man runt 1 knop medström. Man vill ju komma fram och ankra i dagsljus för att kunna undvika alla korallrev som finns runt Jungfruöarna. Vi åt middag, tog en kaffe och tog upp ankaret vid 8 tiden. Lite vind i början så vi gick för motor nästan 2 timmar och hade vi 2 tillfällen marginalerna på vår sida då vi med bara nån meters marginal höll på att köra över flytlinan till fiskeburar. Det är svårt att se dom diskreta flötena i mörkret. Hade inte varit så kul att bli liggande med en sån i propellern i kolmörkret. Sen rullade vi ut full genua och gjorde 4-5 knop hela natten. Vi hade en klar natt med månljus och stjärnor, magiskt. Vi såg landternor från enstaka andra fartyg och båtar på håll men inget vi behövde väja för. Rejält squall med duschregn och hård vind strax innan det ljusnade. Fram till dess hade vi ospirad full genua som enda segel över Sombrero Passage. Vi hade ingen lust att rigga upp 3-punktsfäste för spirbom och stor med preventer för bara en natts segling. Dessutom hade det inneburit en viss risk för att vi bägge hade behövt vara uppe på däck för att ta ner hela arrangemanget om vinden hade vridit för mycket. Vi turades om att sova och gick igenom Round Rock Passage vid 11.30, angjorde marinan i Spanish Town, Virgin Gorda lagom till lunch. Så hade vi tagit oss de 80 Nm över Sombrero Passage som åxå blev vår sista lite längre översegling på denna sidan Atlanten. Nu väntar kortare avstånd, ofta < 10 Nm och mer skyddade vatten i Virgin Island.
Bilder kommer
ff
ff
ff
ff 9-15/2, St Martin
Fin segling de 15 Nm upp till Simpson Bay St Martin, Holland där vi ankrar några timmar i väntan på broöppning för att komma in i Simpson Lagoon. 17.30 öppnar de för ingående och vi kunde snabbt hitta en plats strax akter om Vagabond. Vid incheckningen får man betala 7 USD för broöppning samt 20 för ankring 1 vecka (mer om man är större). Här blev vi kvar i 6 dygn och kunde bl a bevittna hur 2 andra båtar hade upprepade besvär med draggning men vi låg fast. St Martin var egentligen opersonligt och sklijde sig ganska distinkt och på ett ur våra ögon negativt sätt från det vi upplevt söderut i ökedjan, men det var ingen överaskning. Super- och Mega yachts trängdes vid kajerna i lagunen och deras personal for omkring i sina ”uniformer” och det pågick ett ständigt putsande. Vi kunde bunkra och handla. Nytt stort Supermarket som verkligen hade allt. Sades vara dyrt men i våra ögon prismässigt ung som Hemköp i Sumpan. På gott och ont ligger det två jättestora båttillbehörsaffärer här. Kul- men det blir alltid dyrt med ”båtgodis”. En dag tog vi lokal buss över till franska sidan. Här trivdes vi faktiskt bättre. Mer själ i stan, billigare, trevligare och många fler seglare för ankar. Bra snabbköp ”Simply” vid brofästet. Här är bron och ankringen gratis. Begränsningen är djupet på max 2.10 vid bron. Det känns faktiskt lite konstlat med denna Caribiska ö som är uppdelad i en fransk och en holländsk del (sic!).
Bilder kommer
ff
ff
ff
ff 8-9/2, St Barth
Som svensk är det nästan ett måste att gå till St Barth om man råkar vara i närheten. Ön har ett svenskt förflutet och är fortfarande mån om sitt svenska ursprung. Detta syns påtagligt eftersom alla gator fortfarande har kvar sina svenska namn. Till exempel Holländargatan , Hamngatan, Drottning gatan, Kungsgatan osv, visserligen har man på senare år lagt till franska namn. Varje gata har två namnskyltar numer. På den svenska tiden var huvudstaden, Gustavia, en blomstrande stad med en viktig hamn. Stan byggdes på ett modernt sätt med gator torg och rådhus runt hamnen. Allt detta finns kvar och restaureras på ett pietetsfullt sätt. Stan såldes tillbaka till Frankrike och förlorade sin betydelse som frihandelshamn. Under de senaste 30 åren har ön åter fått ett uppsving eftersom dom rikaste människorna i världen har upptäckt ön och gärna bygger villor där. Tomtpriserna är numer bland de högsta i världen. Vi tillbringade en jättefin dag där med lunch och stadsvandringar i Gustavia. ´ Den mest populära ankarplatsen på styrbordssidan om infarten var proppad med båtar men ändå försökte många att tränga in sig där. Vi valde att lägga oss utanför Corrosol som är en mindre fiskeby utanför hamninloppet på dess babordssida. Vi hittade en plats där vi kunde ankra på 6-7m och låg bra där. Andra hade bekymmer och draggade. Enda, men lätt överkomliga nackdelen, var att det var lite längre jolletur in till stan.
Klockan är 0630 precis efter att det ljusnat så lägger vi ut från marinan och ser Basse Terre i gryningsljus. En knapp timme senare passerar vi Brimstone på vår väg mot St Barth. Det är 45 Nm dit och vi vill helst angöra i dagsljus. Efter att ha passerat norra udden på Kitts får vi jättefin slör/halvvind och är framme i god tid. Klassiska bilder över hamnen i St Barth den vä från Fort Oskar och den hö från Fort Gustav. Hamnviken var från början grund och har i omgångar ända från 1600 talet rensats. I början på 1800 talet skickades 33 svenska soldater hit för att hjälpa till med röjningen och att bygga stan. Efter 10 år levde bara 4 av dem! Så sent som på 1960-talet var det bara fiske och nästan ingen turism alls. Idag är det omvänt. Fyren vid Fort Gustav bär huvudstans svenskklingande namn Gustavia. T hö utsikten därifrån mot hamninloppet med den ofta överfulla och lite knepiga ankarplatsen. Dessa kanoner på Fort Gustav skänktes så sent som förra året av Karlskrona. Den goda relationen med sverige vittnar åxå alla gatuskyltar om som bär både det franska och svenska gatunamnet. ff Le Select, stans äldsta bar ägs fortfarande av en svensk familj som varit verksamma där i flera generationer. Det finns mycket som vittnar om detta. Som sagt detta är idag en jetsetö. det märks inte minst på flottan av super och megaychts som ligger ankrade där. Detta strykjärn är kanske något man får vänja sig vid vad gäller framtida båtdesign. T hö personal som putsar och fejar på den utfällbara solaltanen i aktern. Man undrar hur mycket flis man skall ha för att kunna bygga såna här fartyg???
More Articles...
|
40 senaste loggarna
|
