31/1-6/2 Basse Terre, St Kitts
Seglar fin slör med bara genua de 10 Nm upp till Basse Terre, huvudstaden på St Kitts. Har tankat på mitt Digicel kontantkort från Grenada så att vi har kunnat ringa och boka plats i marinan. De skall svara på VHF men vi har många bevis för att de inte gör det. Tillgång till billig lokaltelefon är då mycket värdefullt. Efter 3 samtal under 2 dagar fick vi reservera plats för oss och Vagabond. Vi ville ligga i marinan pga bekvämlighet samt att ankarplatsen utanför ofta är rejält rullig. Mainan är rel liten men väl skydda mot svall och ligger granne med en stor besökskaj och shoppingcenter byggt enkom för att ta emot och roa passagerarna på de 2-3 stora kryssningsfartyg som angör hamnen varje dygn. Det är ca 2000 passagerare på varje så det kan bli en ganska rejäl kommers. Vi tar taxi ner till öns sydspets och Cockleshell beach en dag för lyxigt strandliv med solstolar, parasoll, snorkling, Pina Colada och god kycklinglunch serverad vid våra solstolar på stranden. Dagen därpå tar vi taxi upp till Brimstone Hill, en engelsk befästning, dem största i Caribien och klassat som Världsarv av Unesco. Faktiskt riktigt intressant och värt ett besök. Man kan aldrig upphöra att förvånas över vad mänskligheten kan prestera när det gäller krig!!! Fortet ligger ca 3 km från stora vägen på en kulle ca 250 möh. Vi valde att gå ner och ta en lokal buss tillbaka till stan. Det hade utan vidare varit möjligt att ta buss dot och vandrat de 3 km uppför och därmed sparat lite av pensionen. Värt att alltid ha lokal buss som ett billigt och oftast mycket trevligt alt till att ta taxi överallt. Man får många härliga upplevelser i mötena med glad och ofta sjungande lokalbefolkning. Söndan ägnades huvudsakligen åt Åsas hemfärd. Taxi till flygplatsen och promenad hem. Måndag tog vi buss tillsammans med Vagabond för att inspektera en nytillkommen ankringsplats i Doyles guidebok. Den ligger innanför ett långt rev i Dieppe på öns NO sida. Men tur att man kollade in stället innan man ens övervägde att gå i n där. Trångt inlopp, hög brytande sjö mot revet, nte särksilt stort ankringsutrymme innanför revet och skulle man behöva sticka under natten så var rännan in mycket smal och kräver definitivt eye-ball navigation vilket är en omöjlighet i mörkret. Så-nej-ingen plats som vi skulle vilja ligga på annat än möjligen för en lunchpaus i lugnt väder. Man kan ibland undra vilka referenser författarna till våra guideböcker har. Ett tips om ni kommer hit är att spana efter Wayne som är en tillgång när man behöver hjälp med lite av varje. Han känns igen på sitt glada och lite spralliga sätt samt att han har en skada i hö arm, en sk Volkman kontraktur, som uppkom när han som 17 åring blev rånad och knivskuren på Antigua. Nu är han 31 fyllda pch full av energi. Han tvättar båtbotten, polerar, gör ärenden på sin cykel etc etc allt mot skälig och ur vår synvinkel mkt rimlig ersättning. Han fixar åxå tvätten via sin mamma. Hon har definitivt vunnit racet om Caribiens bästa tvätt. rent och fint, snyggt hopvikt och en del tom struket för 0,5 USD/pund. Efter lite uppröjning i båten skall vi nu att segla de 40 Nm upp till St Barth imorgon. Ett litet kuriosum är att Immigration officern inte ville se likheten mellan passfotot och mitt (Pärs) verkliga yttre när vi skulle cleara ut. Troligen ser jag väl lite mer lös och ledig ut nuförtiden eller så är det tidens tand som gjorde det svårt att känna igen mig-men det löste sig!
Marinan ligger granne med den stora kryssningskajen. Två svenska långseglare framför 2 jättestora kryssningsfartyg. T hö brudarna med Wayne som var en klippa, en riktig fixare och inte sällan med en mer Europeiskt anpassad syn på tid. Hans mamma tvättade nästan lika fint som min mamma en gång i tiden! Lunchomelett i sittbrunnen. Marinan ligger centralt med nära till snabbköp bl a. T hö från besöket på det imponerande militära byggverket Brimstone Hills. Kallas åxå Caribiens Gibraltar. Ligger på en markant kulle men egentligen inte vid något sund. Utsikt norrut med St Eustatia i bakgrunden. Åt andra hållet ser man Nevis. T hö artilleriofficerarnas inkvartering. Engelsmännen byggde det och hade 1000 man där men blev belägrade av 8000 fransmän. Lätt match, det var väl bara att vänta tills mat och vatten tog slut efter 8 mån sen fick engelsmännen tåga ut med svansen mellan benen. Det var sål inte så många som dog i krig utan som vanligt strök man med i olika farsoter. Numer är det en turistfälla och fått Världsarvsstatus av UNESCO. Syrrorna njuter av den idag fredliga stämningen runt Brimstone. Självfallet gick vi runt en hel del i stan Basse Terre. T hö Picadilly, stora torget, med ett annat Picadilly som förebild. T vä Independent Square, här hade man förr slavauktioner. Man har svårt att föreställa sig denna fruktansvärda och förnedrande verksamhet. Girighet?? - såväl stamhövdingar i Afrika som sålde både sina egna och tillfångatagna fiender samt europeer var inblandade. I källarna på bla dessa hus runt platsen förvarades slavarna som skulle säljas. Detta är en vanlig syn här i Caribien. Man bygger så länge pengarna räcker men förbereder gärna för en påbyggnad med rör för el/vatten/avlopp stickande rakt upp i vädret om utifall man skulle få råd med mer längre fram. J-t fult tycker vi.
Vi gillar ju att åka buss (maxi-taxi). De har ofta intressanta och tänkvärda namn/ordspråk målade på sina bilar, lite i stil med vad vi sett på boat-boysens båtar. Här några exempel.
Rastakulturen lever kvar här ganska starkt. Så här långa kan deras dreadlocks vara när de tar av sig mössan. När vi var på Reggae Beach upplevde vi denna besynnerliga moderna sk vattenlek. Ett slags jet-system driven av en vattenskoter som blåser upp en i luften på en platta som man mnövrerar själv. Verkar konstigt i överkant - eller så börjar man bli gammal och lite tråkig!? Add new comment
27-29/1 Charlestown, Nevis
Tar upp ankaret i Jolly vid 7 blecket. Ingen vind men vi har ett rev i storen då vi väntar ca 10 m länsvind längre ut. Det blir ganska rulligt och vi lägger preventer på storen. Provar genuan men den får ingen vind. Tar bort preventern och skär upp lite men får en kraftig slänggipp samtidigt som jag (Pär) håller i storskotet med vä hand, armen bryts kraftigt och plötsligt bakåt och det känns som om den nästan slits loss. Tuppar nästan av pga smärtan. Tjejerna tar över tills jag piggnar på mig. Sen tar vi ner storen helt och går på bara full genua. Varför gjorde vi inte det från början!? Vi får jättefin och stabil gång med välfylld genua som ger runt 6 knop hela vägen fram till bojarna strax norr om Charlestown. Det har snackats mycket om deras tillförlitlighet. Den första såg lite skum ut så vi bytte till en annan som nog egentligen såg lika skum ut. Snorklade och kikade på kätting och rep och vi tyckte nog att det kändes skapligt tryggt ändå så vi kunde sova rel gott och även lämna båten över dan. Jollar in till stranden, tar en sundowner på Sunrise. Andra dan tar vi buss till Golden Rock som är en gammal Engelsk Mansion som rustats upp och gjorts om till pensionat och restaurang. Fin omgivning, god lunch men den hike man kunde göra upp i regnskogen var så uselt beskriven på deras amatörmässigt ritade karta att vi faktiskt fick ge upp försöket. Annars kommer nog Nevis med sina öppna och trevliga människor att höra till en av favoriterna.
Golden Rock var en fd Engelsk Mansion med sockerodlingar som man använde slavar till att driva. Omgivningen med regnskog var jättevacker, Lunchmackorna på den fashionabla restaurangen/hotellet gick inte av för hackor men kostade en hacka-men vi njöt i den fina och för oss långseglare lite ovana lyxmiljön.
Vi jollade in till stranden på eftermiddagarna för nödvändig strandpromenad och en sundowner på baren Sunrise (fyndigt -ellerhur!?) T hö röds stugor med vita knutar ser man förstås aldrig här däremot ofta hus hus målade i regnbågens alla färger.
Under jolleturen in till Charlestown hade man bl a denna vackra vy över Charlestown och det bakomliggande berget.
ff 27-28/1 Jolly Harbour, Antigua
Seglar på den andra halvan av den ostliga vinden tillbaks till Jolly Harbour. Vi använder en dag för utcheckning, mera bunkring och strandpromenad. 24-27/1 Cocoa Bay, Barbuda
Fin halv/bidevindsbog hela vägen upp till Barbuda. Fiskar och får napp. Vinden vrider s sm lite emot och vi väljer att lägga kurs strax vä om Codrington Shoals. Motorar sen in till ankarplatsen vid Cocoa Beach (numer Diana-Princess of Wales Beach). Har lite respekt för navigeringen in som beskrivs som svår i böckerna men med vår erfarenhet av skärgårdssegling och med modern GPS utrustning var det inga problem. Det är mycket snack om att man måste ha solen i ryggen så att man kan eye-ball navigera men till den här platsen känns det som lite overkill. Vi häpnar snart över den sansslöst fina sandstranden. Berömd för sin fina nästan skära färg. Den lär bestå av mer söndermalda snäckskal än sand. Den är jättebred och enormt lång, 3 mil (30 km) sammanhängande sandstrand varav vi ser kanske 4-5 km från ankarplatsen och vi kan skymta människor men inte fler än som kan räknas på ena handens fingrar. Helt otroligt vackert. Snabbt i med jollen så fort vi känner oss säkra på att ankaret tagit för en första strandvandring och ett kvällsdopp. Dag 2 har vi bokat George Jeffrey, öns bästa guide, för en tur till deras stora stolthet fregattfågelkolonin. Vi gör turen tillsammans med Unicorn och Miklo III och George och hans taxikompis som hämtar oss nere vid båtarna och kör de 10 km upp till ”stan” Codrington håller justa pris. Besöket bland fåglarna blir oförglömligt. Vi fick åxå lära oss lite mer om ön och dess befolkning. Bl a så äger ingen enskild sin mark utan den tillhör Community och vill du (om du är Barbudian) bygga så behöver du bara ansöka om ett enkelt tillstånd från Council. Det har byggts 3 stora och idag dåligt belagda resorts på ön av utländska investerare och då får hyra på 99 år. Men det går som sagt dåligt, ett är nedlagt sen flera år och de andra spås en dålig framtid av lokalbefolkningen då de har byggts nära havet och löpet stor risk att drabbas hårt av de frekventa orkanträffarna som ön har. Besöket var hellyckat. Vi hade mycket diskussion om vad det skulle vara för väder och vågriktning för att det skulle vara säkert att gå hit. Sista dygnet skulle det komma ett N svall på upp emot 3 m vågor, men inte ens det märkte vi så mycket av och en ostliga vinden på runt 8 m var förstås inget problem
Vi fiskade på vägen över till Barbuda. Två napp fick vi-det första en alldeles lagom middagsfisk för oss 3, en spanish tuna. Nästa var nåt rejält mycket större. Den sprang ut med säkert 100 m lina inna jag ens hann fram till spöt som sitter surrat på aktern. Efter några minuters försök att sakta börja ta in på reven och fångsten kom den upp till ytan, gjorde ett hopp och slet av linan. Tur det kanske för vi hade inte kunnat ta hand om och äta upp den stora fisken. Men nu simmar den runt med ett stort färgglatt drag och X m lina i mungipan-inte så trevligt det heller. Så fort vi ankrat hägrade den fantastiska stranden. det var lite svall och därmed inte alltid så lätt att ta sig iland, och ut igen, med jolle. Men vi kunde inte motstå frestelsen att ta en lång promenad på denna enorma och sgs helt folktomma strand.
Favorit sysselsättningen blev att vandra fram och tillbaka på denna rosa-sandfärgade strand som sträcker sig totalt nära 3 mil och som i princip är folktom.
Ni får ursäkta alla strandbilder men vi måste hae med dom eftersom vi hade så fina dagar där.
Vandrandet kan när som helswt avbrytas för ett dopp, snorkling (tyvärr ganska dött!) eller varför inte en ölpaus-det går ju åt mycket vätska i värmen! Syrrorna vilar ut på akterdäck efter dagens långa strandvandringar. T hö jollen vilar hängande utefter fribordet för att udnvika stöld resp beväxning då den ligger i vattnet. Efter ca 20 mins färd i ca 20 knop kom vi fram till the Frigate Bird Sanctuary som ligger långt norrut i den stora lagunen på Barbuda. George slog av motorn och stakade oss sakta in mitt bland enorma mängder fregattfåglar. Vi kunde klappa på fåglarna om vi hade velat. Killarna blåser upp sina röda påsar för att attrahera brudar. Nyfödd som inte riktigt vet om han är grabb eller tjej. De har mky stora vingar i rel till sin låga kroppsvikt. De livnär sig på fisk men kan inte landa på vattnet därför att de har svårt att ta sig upp igen. De skrämmer upp flygfiskar och tar de sen i flykten! Hanarna trummar med sina näbbar på den uppblåsta "påsen". Hela tiden hade vi hundratals av de ca 20000 fåglarna kretsande över våra huvuden. Jorå-de "bombade" och fick in minst 3 fullträffar!!
Hela gänget-vä till hö-Rob och Ellen på Miklo III; Anna-karin och Håkan på Unicorn samt Åsa och Nina på Osophine. Thö Madison Square, "stora torget" i Codrington som är huvudorten på Barbuda. Stan är uppkallad efter Fam Codrington som med slavars hjälp levde här redan i slutet av 1600-talet.
Livet på Barbuda är verkligen "lay-back". Ingen brådska och gott om tid att ta väl hand om oss besökare.Man stannr bilen, vevar n er rutan, hälsar oss välkomna till deras fina ö och önskar oss en fortsatt fin dag. T vä en av gatorna i Codrington. T hö tullkontoret som måste besökas för att klarera ut. Inget prestigebygge precis. Även Immigration var inhyst i en ganska oansenlig byggnad. Taxichauffören ordande så att tjejerna som skötte detta liksom Port Authority kom till sina kontor. Vi gillade verkligen Barbuda med sin nästan enbart svarta befolkning.
ff 23-24/1 Jolly Harbour, Antigua
Tvä Osophine för ankar utanför infarten till Jolly Harbour. Thö Näset som på den hö sidan har en lång och vacker snadastrand samt på den vä sidan avgraänsar rännan in till lagunen kring vilken "stan" är byggd.
Njuter av det fantastiskt turkosfärgade vattnet vid ankarplatsen. Jollar in och handlar på deras skapligt dyra Epicurea Supermarket, men de har ganska bra grejor ändå. Gör ett par härliga långpromenader på beachen som kombineras med sköna svalkande dopp i det varma och mycket salta vattnet. Man flyter verkligen som en kork. Vädrets makter står oss b i och vi kan segla upp emot Barbuda.
Bilder kommer More Articles...
|
40 senaste loggarna
|
