30/11-2/12 2012 Tyrell Bay, Carriacou
Seglingen från Grenada och norrut har dåligt rykte pga motvind och motström, särskilt gäller det första biten upp mot Carriacou. Vi går ut för motor och går nära kusten upp mot norra udden och styr sen öster om vulkanen Kickém Jenny precis som det beskrivs i Doyles cruisningguide. Tycker att vi får läge att gå på en lång bidevindsbog och sätter segel men tvingas falla av och strömmen för oss för långt västerut så vi kör motor sga hela vägen. Lite ringrostiga är vi åxå så motorn blir ett ”lätt” val.Vi har tidigare gått väster om vulkanen och faktiskt haft bra segling norrut, fast Doyle borde väl veta bättre - eller? Fiskar gör vi och får inget så länge som vi kör motor men så fort vi slagit av den så hugger det ganska rejält men sen känns det lite livlöst i spöet. Mycket riktigt när vi får in betet är bara huvudet kvar av vår fisk. Nån större fisk hade hunnit före och snott vår middag. Lägger oss i Tyrell Bay och blir kvar 2 nätter och tar en rundtur på ön med Lynn´s kompis. Vackra vyer och besöker en mysig båtbyggare norr på ön samt clearar ut i Hillsbororugh. Vagabond är med oss förstås och för det mesta turas vi om att laga middag.
Bottenrev och kryssfock norr om Grenada men vinden vred emot och det hade blivit en lång väg upp till Carriacou och vi vill helst angöra innan det blir kolsvart så det blev motor och lite stampig gång "rakt på". T hö försvinner Grenada akterut.
T vä är vi faktiskt på väg norrut från Carriacou mot Union men det ger en vacker vy av Carriacou närmast och Grenada längre bort-det är sällan något problem med sikten här i Caribien!! T hö är resterna av den fisk som högg på vårt drag mellan Grenada och carriacou. Gissar att den vägde 2-3 kg innan nåt större monster tog den. Vi gjorde en trevlig tur runt ön med CeePee, Lynns och Stefans kompis. Vi kan rekommendera honom som guide!! Jättebra. Vi besökte bl a en stolt båtbyggare på norra ändan av ön. Hans "varv" låg vackert med ett jättefint hus som granne, man fick stort behov av att rädda det fina huset! Orealistiskt men en kul tanke!! Han gjorde allt för hand och hade byggt många kända idag seglande klassiska båtar som "Jambalaya" och "Freedom Rose". Den han byggde nu skulle han ha själv för att delta i Antigua Classic Race. Priset för en sån båt låg på 70000 US !! Stolt båtbyggare. Utsikt från öns högsta punkt där sjukhuset var byggt. Man byggde det där pga att det alltid blåste kraftigt och man hade förr i tiden problem med mycket infektionssjukdomar. Man trodde att de ständiga och ofta hårda vindarna skulle ta med sig bakterier och annat som kunde orsaka sjukdomarna.
Vacker vy norrut mot Union Island.
Add new comment
20-29/11 Port Louis, St Georges
Osophine var lika fin som vanligt och det var skönt att flytta ombord. Väl sjösatta skulle förstås jollen med utombordare I sjön. Motorn startade inte utan det läckte rejält med bensin runt förgasaren. Killarna på SIMS fixade det på en dryg timme, flottören i förgasaren hade fastnat. Blev kvar över helgen, gjorde en riktig långvandring med Karsten och Imbi på Chesnock, träffade Pia och Stefan på Shadock. Det var riktigt skönt att sen 20/11 rulla ut genuan och segla de 15 sjömilen till Port Louis. Chesnock och Vagabond låg redan och väntade sen har Septima och idag åxå Xavita kommit hit så nu är vi 5 svenska långseglare i denna fina marina. Vi har haft det riktigt härligt med bla Hash, dvs terränglöpning i lerig dju ngel med efterföljande öl och barbecue. Men imorron blir det uppbrott för vår del då vi tillsammans med Vagabond börjar seglatsen norrut. Tyrell Bay på Carriacou är första stopp. Lite vemodigt känns det faktiskt att ge sig av härifrån, man har börjat bli riktigt hemma på den här vackra och vänliga ön. Men allt har ju sin tid och vi har haft trevligt umgänge med de andra svenska seglarna med en trevlig avslutning så här sista kvällen.
Vår plan för säsongen är att segla hela Windward och Leeward Islands och sen går över till Virgin Islands och frakta Osophine med det holländska rederiet Sevenstar från St Thomas direkt in till Genua i Italien i slutet av april och sen känna på Medelhavssegling innan vi s sm tar oss ända hem på Europas floder och kanaler. I slutet på januari kommer Ninas syrra Åsa med oss under 2 veckor och i mars Erik & Co 3 veckor kring sportlovet och då uppe i Virgin Islands.
Äntligen under segel igen. Amiralen styr oss runt Grenadas sv-udde.
Receptionen i Port Louis marins och Osophine säkert förtöjd vid deras ponton.
Grand Anse ett av våra favoritställen på Grenada, fantastisk strand, lite folk. T hö en typisk caribisk färgpalett.
Trevlig och ödmjuk kille som säljer korg till Nina. T hö våran favoritchaufför "Yellowman"
Givetvis deltog vi i en hash igen, man kutar omkring i lerig djungel i en dryg timme och sen dricker man öl och äter grilllad kyckling. T hö ett gäng hash-trötta svenska långseglare på väg hem från Grenville där hashen gick av stapeln.
John Pirovano fd boss på SIMS hade nya skor på hashen och fick förstås inviga dom med att dricka öl ur en av skorna före start. Hashen gick på öns östra sida där atlatdyningen rullar in och se hur mycket skit som flyter iland där och jfr med de nästan snövita rena sandstränderna på öns västra sida (SIC!!)!!
ffvarje fredag kväll är det Fishmarket i Gouyave ca 1 timmes bilväg norr om St Georges. Ett kuil lokalt gippa på en av bakgatorna däör man säljer lokal fisk tillagade på olika sätt. Vi har egen taxi (Yellowman) som väntar annars är det lite halvläskigt och mörkt på gatorna. Fullt ös på fishmarket t vä resp i St Georges hamn t hö. Marknaden i St Georges där man hittar en massa för oss kända och okända frukter och grönsaker. Vi köpte härliga avocados, 4 ggr så stora som hemma, av damen t hö.
Som gamla läkare och lärare vid Karolinska kunde vi inte låta bli att ta oss in på Campus St Georges University. Vi hoppade på Staff shutteln. Vid grinden hade man koll av giltigt id, vi gjorde oss väldigt små bland alla som hade det och bussen tilläts passera med oss ombord. Campus låg enormt vackert och är bara några år gammalt, helfräscht. Vi kände igen stämningen från alla våra egna år vid universitet. Glada, förväntansfulla, kunskapstörstande studenter med framtidstro!!
Innan vi lämnade Grenada åt vi en god middag tillsammans med alla andra svenska yachties på Patricks, en restaurang som serverar lokal mat, man fick minst ett dussin olika rätter, jättegott och trevligt. När vi lämnar marinan vinkar Claes och Jaja på Septima av oss. Hoppas våra kurser korsar varandra snart igen!!!
ff 16/11 -12 Spice Island Marine Services (SIMS), Prickly Bay
Igår sjösattes Osophine helt komplikationsfritt. Hon är tät och flyter, nåt annat var förstås inte att vänta men man vet ju aldrig. Det är otroligt varmt på dagarna i synnerhet när man jobbar inne i båten, svetten formligen rinner av hela kroppen och det går åt massor av kall dryck. Vi har ju som vanligt hyrt in oss i en liten lägenhet på Cool Running med AC, TV och pentry vilket underlättar rustningsarbetet avsevärt, ja vi tycker nästan att det är en förutsättning för att klara av det. Att bo i båten på land som många gör skulle vi nog inte klara av. I eftermiddag går vi ut och lägger oss på ankar ute i Prickly Bay, livet blir lite svalare där eftersom det blåser. Vädret här är dock inte riktigt som vanligt, ”the wet season” har varit mycket torr och vindarna är mycket svaga. För den kommande veckan är det typiskt motorväder. Hoppas på att passaden kommer igång lite mer framåt jul, dock inte lika stark som förra året då det var hårda vindar nästan jämt. Efter några dar till här i Prickly går vi runt till Port Louis i St Georges och blir där nån vecka. Vi gillar Grenada och har ingen brådska härifrån. Så här ser vårt"hem" Cool Running ut. T hö har vi just checkat ut och tar med oss de sista prylarna ner till båten som ligger 7 min därifrån om man går i temåperaturanpassat Caribiskt tempo. De stora hårda väskorna får förstås inte plats ombord utan de skänker vi bort.
f ff Ovan vaktkuren vid SIMS infart och sjösättning 15/11. Vårt lokala "hak" De Big Fish där vi tillbringat många mysiga kvällar med andra seglare. Här med Septima servade av vår favorit Kim som är gift med ägaren.
Efter en 5 timmars vandring med kompisarna från Chesnock fick vi lift hem med en buss full med finklädda människor som var på väg hem från kyrkan. Hela resan fick vi fantastisk underhållning då alla sjöng gospels. T hö har vi varit och handlat lite. Ibland kan man tycka att det känns svårt att tänka sig att få plats med allt. Detta är dock minget emot hur det var när vi skulle bunkra inför atlantöverfarten. ff
Hemma april-november 2012
Nu är det mindre än 3 veckor innan vi är tillbaka på båten som ligger på Grenada. Det är inte utan att vi längtar till värmen efter denna sommar. Just nu håller vi på att ta fram och tvätta våra sommarkläder som vi inte har använt alls sedan vi kom hem. Vi försöker också komma på vilka reservdelar som är viktiga att ta med och hur vi skall få med oss allt utan att betala för mycket för övervikt på flyget. Vi måste både byta flygplats och göra en övernattning i London därför måste bagaget förstås vara någorlunda hanterbart för oss två. Eftersom resväskor inte kan stuvas ombord och mjuka seglarväskor är svåra att släpa mellan flygplatserna, åtminstone om man har flera bagage, har vi skaffat gamla hårda resväskor på hjul som vi kommer att slänga när vi kommit fram. Våra kompisar har letat igenom sina källarförråd efter resväskor som dom inte hunnit slänga och vi har även köpt en på Blocket. Vi har varit hemma i 7 månader. Vi startade med att åka skidor en hel månad i April. Skidsäsongen i Åre slutar officiellt på Valborgsmässoafton med den traditionella störtloppstävlingen Skutskjutet som i år lockade över 2000 skidåkare från hela landet. I år kunde vi delta för första gången och kom upp i modiga ca 50 knutars medelhastighet, inte helt värdelöst för två "gråsuggor". Det kommer nog att bli en tradition för oss så länge vi kan stå på ett par skidor. Vi hade fin skotertur med Magnar och hans familj upp till en av byns tjärnar där vi drog upp 11 jättefina öringar. I övrigt så alternerade vi mellan skidturer och att färdigställa det tillbyggnadsprojekt av vår fjällstuga som vi påbörjade förra året. Det fattades lite målning och inredningsdetaljer inomhus och gräsmatta och ett litet trädeck utomhus samt att återställa utemiljön med gräsmatta etc. Restvirket räckte även till en liten vedbod. När allt var färdigt upptäckte vi att vi har en vattenskada i badrummet, i den gamla delen av huset. Halvkul, men försäkringen tar delar av skadan. Men det blir en del pyssel när vi kommer hem nästa år också. Vi har varit i Jämtland i fyra omgångar denna sommar. Vi hade Erik en hel vecka uppe i Jämtland och fick prova på kondisen genom att vandra de 12 km uppför från Storulvån till Blåhammaren med mat och grejor för övernattning i tält. Ryggsäckarna var ganska tunga och när vi kom fram värkte det rejält ända nerifrån tårna och upp till axlarna på oss gamla så vi undrade faktiskt hur vi skulle ta oss ner dan därpå. Men en natts sömn i tältet med ösregn utanför gjorde susen. Dan därpå var vi fit for fight igen. Däremot var det omöjligt för oss att hålla jämna steg med Erik som älskar att vandra och är jätteduktig på det samtidigt som han ser det vackra i naturen. ”Ser ni vad vackert det är…!” fick vi höra titt som tätt under vår tur.
Stugan med tillbyggnaden och Nina som packar skotern för fisketur.
Gången in till nya rummet och interiörbild från tillbyggnaden. Vi har vacker vy över större delen av västjämtlands fjällvärld, från Kyrkstensfjället i söder till Snasahögarna i norr. Erik leder vandringen i jämtlandsfjällen. T hö är det fikapaus i vindskyddet vid Ulvåtjärn.
Övernattning i tält uppe på Blåhammren. På vägen tillbaks var det så mycket vatten i Ulvån efter nattens regn att vi måste vada över. Erik har som resten av familjen intresse för matlagning och här vankas det påfyllning av god mat efter avslutad fjällvandring. Det var tur att Erik tog över för vi orkade inte stå för matlagningen efter dagens strapatser. Hur klarar man sig utan båt en hel sommar?? Ja redan förra året tittade Nina på fullt allvar i annonser för att hitta nåt billigt renoveringsobjekt för sådär 20-30 000, tx en IF-båt eller liknande, men gudskelov blev det inget av med det. I år snokade hon som så ofta tidigare på Sjöräddningssällskapets hemsida och hittade att de sökte fler frivilliga besättningsmän till räddningsstationen i Nynäshamn. Hon åkte dit på träff och blev antagen varpå jag blev lite avis och hakade på och fick också vara med. Vi har sen maj haft 4 jourveckor nere i Nynäshamn och tycker att det är riktigt trevligt. Som så ofta annars när man har med sjöfolk att göra så trivs vi mycket bra med de andra sjöräddarna därnere som är jättetrevliga och fina människor. Vi kommer att satsa på den verksamheten när vi är hemma och har redan fått börja träna att köra båtarna. Vi planerar att ta Skeppar 8 examen som krävs för att vi s sm skall få köra själva. Det här med segling och sjöliv har blivit en livsstil och vårt största intresse cirklar runt havet och båten. Det har lett till att vi också haft täta kontakter med andra långseglare, som vi har lärt känna, som precis som vi har båten på andra sidan atlanten. Vi har bland annat träffat besättningarna på Vagabond, Septima, Salt, Palmina, Sally Ruth och Solea som alla var båtlösa i sommar. Vi har också fått nya båt vänner genom Björn och Alice Berqvist på Lady Glion från Insjön som bjöd alla besättningarna från dom svenska båtar dom träffat på sin segling till Caribien till en fantastisk helg i Dalarna, med bla ångbåtstur på Siljan.
Så här ser vi ut när vi tjänstgör som frivilliga sjöräddare vid räddningsstationen i Nynäshamn. T hö ses Marc Wallenberg Jr 12 m räddningskryssare samt akter om den Vava uppkallad efter Axel Wallenberg som är en "828á". På andra sidan bryggan ligger ett miljösläp och en specialbyggd Rescue Runner.
Nina övar länsning på "Marc" och kör mörkerövning på "Vava" tillsammans med Magnus v Friedrichs en av alla trevliga och ödmjuka sjöräddare som vi lärt känna på SSRS station i nynäshamn.
T vä; Här är det i-phone träff för långseglare hemma hos Claes och Jaja (Septima) på Tynningö, kolla in minerna på alla galna smartphoneägare!! T hö en av sveriges äldsta fungerande ångbåtar (och extremt välskött dessutom!) förtöjd vid bryggan hos Alice och Björn Bergqvist som bjöd in till långseglarträff i en fantastisk miljö.
Här bjuds på silllunch för hela gänget mitt ute på Siljan. Septima, Vagabond och amiralen på Osophine snackar på ångbåtsdäcket medan vi glider fram nästan helt ljudlöst på blankt vatten en oförglömlig upplevelse.
Björn var själv maskinist under hela resan. Det var intressant att höra att han hade eldat ångpannan i 4 dygn innan vi kom för att få upp rätt ångtryck. Ångbåtar är inget som man kan hoppa ombord på och sticka iväg med när man får lust utan kräver god framförhållning! Vi får en fin vy över "Sjövillan" när vi återvänder. Det var i Sjövillan som resten av långseglarhelgen hos Alice och Björn gick av stapeln. Huset byggdes av fam Åhlen, grudarna av Åhlens, men ägs sen ganska länge av familjen Bergqvist och deras företag som är en av sveriges största privatägda sågar.
Vi har åxå haft fina dagar och veckor nere i Sörmland med bl a svampplockning, fiske, jakt och samvaro med familjen. Allra minst har vi varit hemma i Sumpan men där har vi ju tillbringat större delen av vårt liv tidigare och det står ju och väntar på oss. Mat hämtad ur skogen på Jakobsdal. Marie och PärJr har plockat och rensar karl-johan och fina stolta fjällskivlingar.
19-28 mars, Prickly Bay, Grenada
Rundar Grenadas sydvästra udde och har en dryg timmes fin segling, den allra sista för den här säsongen. Sen blir det motor in till Prickly Bay, en natt för ankar, sen in till upptagningskajen på SIMS varvet. Osophine tas upp kl 11 den 21/3 och placeras ”on the hard” i sin orkanvagga där hon skall ta igen sig till nån gång i november. Det är sen rejält med jobb att avrusta trots att vi låter masten stå på i år. Värmen blir kompakt inne på land där det inte blåser ett dugg och svetten rinner över hela kroppen, värst är det förstås inne i båten där det är ren bastu. Man måste dricka massor men orkar inte mer än ca 3 timmar. Sen går vi hem till vår lya på Cool Runnings 5 min promenad från båten, svalkar av oss med air-condition och dusch, käkar lunch, tar en kort lur för att sen orka med ett ungefär lika långt eftermiddagspass. Vi kan verkligen rekommendera SIMS för båtförvaring under orkansäsong i kombination med boende på Cool Running för besättningen under av och pårustning. Dessutom finns en trevlig restaurang, De Big Fish, med sailors bar intill. De arbeten som vi och andra har låtit göra på varvet har varit till belåtenhet och de verkar kunna sitt jobb. Under dessa dagar upplever vi ånyo hur vänliga människor är härnere. Man tar sig tid att kolla om allt är OK, kör vb en till olika affärer om man behöver nåt speciellt etc etc. Samtidigt kan man så här under lågsäsong få uppleva hur skickliga man är på att inte göra nånting på en hel arbetsdag och ändå se ut som om man jobbar!! Fyra man sitter runt omkring, gärna i skuggan, den femte som då och då slår till med hammaren på en stålbjälke, alla snackar skrattar och har jättekul men det blir inte mycket gjort. Man HAR mycket tid, livet här i Caribien har ett helt annat och säkert hälsosammare tempo än det man är van vid hemifrån. Vi får åxå åter njuta av kollegorna Stefan och Lyns gästfrihet. Stefan är svensk och sen alldeles nyligen åxå grenadin. Lyn är född på Carriacou. De har sitt svenska boende i Umeå men åxå har ett fantastiskt hus uppe på True Blue dit vi blev bjudna på härlig Caribisk mat och dryck. Osophine är nu rustad för "the wet season" och tillika orkansäsong. Allt, inklusive vår nya jolle är instuvat i båten. Däcket är rent från sånt som kan bli vindfång och blåsa bort. Rikligt med insektsfällor är utplacerade överallt. Hela inredningen är skurad med ättika och klorin. Hon verkar ligga tryggt och är väl förberedd för sitt ide. More Articles...
|
40 senaste loggarna
|
