29/1-3/2 Prince Rupert Bay, Portsmouthy, Dominica
Kompisbåtarna Osophine och Vagabond sticker samtidigt 0630 från St Pierre. Det är ca 55 nm till Prince Rupert Bay och vi vill helst angöra och ankra i dagsljus. Motor första biten norrut längs Martiniques västkust. Sätter stor med ett rev samt genua medan vi fortfarande är i lä. Prognosen lovar 10 m/s medelvind och upp till 12 i byarna men halvvind/slör. När vi passerat norra udden och kommer ut i sundet där hela Atlanten ligger på får vi stadigt 14-17 m/s och en delvis riktigt besvärlig sidosjö. Tar med viss möda in genuan och tar ut focken. Hade varit bra med två rev men med de kraftiga rörelserna i sjön lockar det inte att gå upp på däck. Båten klarar dock som vanligt detta galant hon tar lite brytande sidosjö över sig och allt är ganska blött, storseglets mastlik smattrar som tusan – måste snacka med Northsails om detta – vi hade lite smatter från storen över atlanten åxå. Vi kör på och håller i oss tills vi är i lä bakom Dominica och får fin segling, slör, bidevind i smul sjö upp till Prince Rupert Bay. Här får vi ett uppskattat besök av en grupp delfiner, första gången sen vi såg dom under atlantseglingen. En bit utanför bayen kommer Albert en av öns organiserade boatboys och möter. Vi tar en boj och är förtöjda vid 16 tiden. Vagabond kommer strax efter och vi hinner bada och fräscha upp oss lite innan beach barbecuen börjar vid 7-tiden. Dominica och Portsmouth blir en mycket positiv upplevelse inte minst pga de fantastiskt trevliga, stolta, välkomnande och glada människorna. ”Welcome to paradise” – ”How do you like our beutiful island..? är vanliga fraser när man möter folk. Det är ju bara några år sen som seglare undvek ön, ”Dont visit”-ställe, pga kriminalitet. Boatboys gick samman och bildade PAYS, Portmouth Association for Yacht Security, ett slags lokal polismilis som gör livet för oss i båt trevligt och säkert samtidigt som de bygger upp ett bra rykte genom sitt professionella sätt och drar till sig mer turister. Vår boat boy blev Albert som bla tog oss upp en tur i Indian River, en av deras stora attraktioner. Vi hade tänkt göra en längre hike här, Boiling Lake har ju de flesta hört talas om, men det gör man bäst med Rossseau som utgångspunkt visar det sig så det får kanske bli när vi är på väg söderut igen.
Nedan (foto Wannerheim) Osophine flyger över de ca 4 m höga vågorna med lite för mycket segel på sin väg mot Prince Rupert Bay t hö där hon ligger förtöja på boj med regnbåge och Fort Shirley i bakgrunden. Det var i samma vik som engelska flottan laddade upp inför ett av historiens största sjöslag, slaget vid Les Saintes 1758, då de mötte fransmännen i sundet mellan Dominica och Les Saint som hör till Guadelope. Engelsmännen hade vinden på sin sida och kunde bryta igenom den franska linjen och vann slaget som blev en viktig faktor inför freden i Versaille då fransmännen var tvungna att avstå Dominica till England. Efter lång historia med slaveri etc blev landet helt sjävständigt 1978.
På stans strand ligger flera fartyg som kastades upp dit under orkanen Luis 1995. I stan finns fra spår av fattigdom (materiell sådan, människorna verkar lyckliga och tillfreds tgrots allt) och yttringar av nån slags "rikedom" som denna Dominicas "Villa Villekulla". Vi kan aldrig upphöra att fascineras hur enkla bostäder de flesta faktiskt har, här bara ett par exempel. Albert vår boatboy och guide hämtar oss vid båten. Nina och Solveig vid Indian Rivers mynning som nästan helt blockeras av ett vrak från en orkan 2002. Indian River blen en häftig upplevelse av träskskog med dithörande växt och djurliv. Albert berättar stolt och med stor faktakunskap om sina hemtrakters träskskog. Bl a varnade han oss för iguanerna som är meterlånga och som klnänger i träden ovanför floden och som när som helst kan göra sina behov, det stora dvs skita, rakt ner på nyfikna turister så "keep your mouths shut" var hans råd. Miljön var helt fantastisk vi såg hägrar, kingfischer, snadpiper, iguaner, olika krabbor, fiskaroch kolibris bl a. Här finns även snälla ormarbl a boa constriktor. Tilläggas kan att även filmindustrin upptäckt denna naturtillgång varför stora delar av Pirates of the Caribean spledes in på Dominica.
Vi vandrade en bit längs den led som har samma namn som Caribindianerna hde på sin ö. Den går längs hela ön och tar ca 7 d att gå. Vi valde en bit som enligt kartan följde precis i strandkanten längs den norra kusten. Kartan var dock lite före sin tid för efter ca 5 km försvann den kustnära stigen och vi fick knalla på landsvägen i stället. Gissar att man har planerat för en sträckning men som man ännu inte fått ändan ur vagnen att frädigställa. Vi är ju i Caribien. Vi hade dock en fin vandring och såg bl a jättestora träd med sanslöst stora rotsystem. Kul att se hur en ny palm växer upp direkt ur kokosnöten där den ligger på marken. Vi vandrade även ut på halvön Cabrits som tidigare var enm viktig engelsk befästning. Vi hittade gamla kanoner uppe på topparna. Även här stämde kartan och verkligheten riktigt dåligt. Här bodde den engelska kommendanten. Vid det fortfarande fint hållna Fort Shirley stod detta vackra mangoträd, det var bara att plocka mango på marken.
Sammantaget gav Dominica mersmak och vi försöker nog att återvända hit på vägen tillbaks till Grenada för att i bästa fall kunna ta oss upp till the Boiling Lake. Nästa mål på resan blir Les Saintes. 2 comments
27-29/1 St Pierrre, Martinique
Lämnar St Anne samtidigt med kompisbåten Vagabond. 35 nm bidevindssegling upptill St Pierre. Denna stad var öns huvudstad fram till 8 maj 1902 då gick samma öde som Pompeji till mötes. Mt Pele fick ett jätteutbrott och dränkte stan i lava. Detta föregicks av ett antal episoder med förvarnande rökutveckling och utbrott men borgmästaren vågade inte ta beslutet att evakuera stan då han var rädd att förlora sitt ämbete då de stora plantageägarna i rent ekonomiskt intresse föredrog att ignorera dessa förvarningar. Därför dog 30 000 människor. Svajar här ett par nätter flanerar runt och ser på den ganska trevliga stan som ligger vackert under den nu helt inaktiva Mt Pele. Utsikt över vulkanen Mt Pele från ankarplatsen. Enligt pilotböckerna skulle man kunna klara av tull och immigrationsformaliteter på den här restaurangen. Men det här ärvästindien och inte överaskanfe så hade man slutat med det för 3 år sen. Inte undra på att Bengt ser lite uppgiven ut.
Delar av stans strandnära bebyggelse i vacker kvällsol. T hö detalj och folk har uppenbarligen inte så stora pretentioner på boendestandard i denna del av Frankrike. Men satellit TV har man. Ett av våra bseök på restaurang för att få tillgång till internet så att vim kan fixa till vår hemsida. Det är inte alltid uppkopplingen är bra vilket är en vanlig förklaring till lite långt mellan uppdateringarna ibland.
ff 22-27/1 St Anne, Martinique
Går ut från Rodney Bay med revad stor och genua. När vi kommer runt udden tar vinden i ganska bra. Jag (Pär) får för mig att rodret låst sig när jag tar över rodret från Nina. Det kändes lite kymigt för några sekunder tills Nina tryckte på knappen som stänger av autopiloten, jag försökte således att med kraft ta över rodret mot autopilotens vilja-hur dum får man vara?? I växlingen av rorsman hade nån av oss i all hast råkat sätta på autopiloten! Sen rullade vi in ganska mkt av genuan och hade en rel tuff bidevindssegling i vind som pendlade mellan 14 och 16 m /sek hela vägen och med kort och rel hög sjö hela vägen upp till St Anne. Där ligger våra kompisar Bengt och Solveig i sin Vagabond och väntar på oss med rompunch. Vi hade alla fyra sett mycket fram emot att våra kurser skulle korsas igen efter att vi skildes åt nere i Höllviken juni 2010. Hyr bil, visar Åsa ön, sedan är det dags för henne att lämna oss 24/1, kör henne till flyget förstås. Vi bestämmer oss för att ta itu med oron för motorn innan vi lämnar Martinique. Kollar först Frank Ågren uppe i Case Pilote men han är i Paris och hans mekaniker uppbokade minst 2 veckor. Han rekommenderar Mechanique Plaisance i Le Marin och de får förtroendet att hjälpa oss. Differentialdignoserna är snöre/rep runt propellern (kollat och det fanns inget där), igensatt luftfilter, igensatt avgaskrök eller spridarfel. Efter provkörning visar det sig att spridarna är OK man river och kollar allt övrigt och finner inget som kan förklara vårt möjligen låga varvtal. Efter att ha läst på beskrivningen av vår propeller, en J-prop, kan Jean-Paul konstatera att inställningen av stigningen av propellern blev ställd ett snäpp för högt innan båten sjösattes. Detta förklarar nog det ändrade varvtalet. Vi får packningarna i kylvattenpumpen bytta så vi blir av med det lilla läckage som fanns där och fr a så dras alla fyra muttrarna till motorfästet fast. De satt lösa!!! Tur att det upptäcktes innan det blivit skador. Linjeringen mot propelleraxeln kollades noga efter att motorn var fastdragen igen. Grabbarna på verkstan gjorde ett bra intryck och vi kan rekommendera dem om man behöver mekanikerhjälp. I St Anne ligger det flera svenska båtar Shaddock, Unicorn, Rosalinda bl a Det är skönt med en svalkande drink vid solnedgången - "sundowner"- för det krävs lite is som skall jollas ut till båten från jollebryggan i St Anne. Efter solnedgången blir det kolsvart inom 45 min då krävs annan belysning för att kunna jobba.
T hö Den obligatoriska vandringen till den fantastiska stranden Salines nu med Åsa, Solveig och Bengt . Det var de och Vagabond, t vä, som låg och väntade på oss i St Anne och som det var så kul att återse efter alla gemensamma förberedelser och start på långseglingen 19/1 Rodney Bay, St Lucia
Seglar de 55 nm upp till Rodney Bay i mest dikt bidevind med sedvanligt rev i stor och fock. En del motor åxå när vinden bar allför mycket emot och vi hade sjölä bakom öarna. Slås ånyo av att Åsas påstådda sjösjuketendens inte hört av sig. Har man lätt för det borde hon ha varit ganska utslagen men troligen hjälper Marzine tabletterna henna från att slippa detta bekymmer. Stack 0700 från Vallilabou och angör Rodney vid 16 tiden. Börjar grunna över motorns varvtal. Tycker att den inte går upp nog mycket och att motorn känns lite kraftlös trots filterbyte. Kankse nåt att ta itu med på Martinique innan vi drar vidare?? Här ligger åxå Unicorn och Palmina. Palmina hade fått stopp i maskin på vägen hit och det visade sig bero på 5 liter vatten i dieseln troligen efter en tankning från boatboys i Clifton. Man vill ju vara någorlunda säker på att motorn funkar som den skall. Det har åxå varit mycket snack om konsekvenserna av att lagra diesel i tankarna i den här väremn under 6 månader. Är det alg och bakterieväxt trots rejäl dos biocider som vi har problem med??? 18/1 Vallilabou, St Vincent
Vi tar ett litet snäpp upp till Vallilabou innan vi siktar mot Rodney Bay. Brudarna har bestämt att Åsa skall flyga från Martinique så vi har en bit att segla norrut med mest troligt motvind. Väljer som förra gången att ringa till Wallilabou Anchorage och bokar en av deras bojar. Känns tryggare med tanke på den mycket lantliga omgivningen och rykte om småkriminalitet. Och det är enkelt att klara sig undan alla boat-boys här genom att hänvisa till att vi redan har avtalat med restaurangen och deras Davis. Äter en faktiskt god kyckling på restaurangen och planerar för tidig start nästa dag. Byter aktertampen så att den bara är att dra från båten imorgonbitti. Nina väcker mig mitt i kolsvarta natten-aktertampen har gått av och båten har vridit sig så att det kan bli farligt nära en av grannbåtarna. Det blir till att sätta jollen i sjön igen och i mörker och regn ro in och byta tamp. Sen åtminstone halvsov vi några timmar innan det var dags att dra senast vid 7 -tiden. Fem boatboys omringar en nyss anländ segelbåt, de erbjuder frukt, grönsaker, förtöjningshjälp etc eller tigger en öl. Syrrorna på den piratinspirerade enkla restaurangen.
Osophine vid boj med akterförtöjning mot land. 500Känns fortfarande lite konstigt att ligga så här med ca 500 nm öppet hav rakt i nosen. Som tur är händer det sällan att vinden vrider mer än ca 45 grader. ff More Articles...
|
40 senaste loggarna
|
