17/12 Admirals Bay, Port Elisbeth, Bequia
Kort men fin medvindssegling över till Bequia. Går på inrullad Genua. Får en fin liten Svartfenad Tonfisk på draget efter båten. Vi ankrar upp i Port Elisabeth och gör en god tonfiskburgare till lunch. Erik vill bara snorkla, så det gäller att söka upp stränder med rev och fiskar. Eftersom det är 30 grader i vattnet kan han vara i timmar utan att bli blå om läpparna. Pär & Marie går dykkurs. Maries logg 19/12 Nu har vi börjat vänja oss vid 30 grader och solsken , inte helt fel om man säger så… Första färden över öppen atlant har även ägt rum, gravt drogad av antihistaminer och andra godsaker gick det vägen. På dykkursen är det några 25 åringar och vi (38 resp 43) och dom går fort fram vi får se hur det går. Idag drog jag ner halva atlanten i luftvägarna, host host. Härlig middag har jag just ätit i sittbrunnen bestående av tonfisk och öns grönsaker/frukter. Förresten jag letar efter ”besättningen i jollen” med rom… Where are you? Over and out /Marre.
Nedan: Fam Olofsson Jr har tagit över Osophine. Gammelamiralen tar hand om säsongens första fiskfångst.
"Breadman" kommer troget varje morgon och säljer färskt bröd. Erik sköter sitt skolarbete. Erik badar och vandrar med sin kära föräldrar på Friendship Bay Bequia.
f Nedan: Nina får åxå njnuta av strandvandring med Erik. Grabbarna Grus tar en välförtjänt bira på beachbaren.
Ramseys taxi tar oss tillbaks till "stan". Vi går på marknaden och frotterar oss med rasta-polare.
Pära väljer goda frukter hos de olika handlarna som mer eller mindre slåss om oss som potentiella kunder.
ff
Add new comment
16/12 Sunsail Marina, Blue Lagoon, St Vincent
Lämnade St George 11/12 hade fin segling halvvind, bidevind upp till Tyrell Bay på Carriacou. Var redan utcheckade från Grenada 9/11 i Prickly Bay så vi valde att bara ligga på ankare över natten och var aldrig iland. Sen samma fina segling upp till Admiral Bay Bequia där vi stöter på svenska Unicorn, Miss Blue och Janne i Janina. Håkan och Anna Karin på Unicorn ger oss ovärderlig hjälp med att rensa upp i de krånglande installationerna av Sailmail på vår Iridium och dator. Vi tar en Luciaglögg tillsammans för att fira framgången. 14/12 tar vi oss för motor upp till Sunsail marina på St Vincent där vi lägger os i vänteläge för den stora tilldragelsen nämligen Erik & Co´s ankomst 15/12. Ja så igår vid 22 tiden kom de äntligen, ganska bleka men vid gott mod. För att de skall kunna acklimatisera sig i det varma klimatet efter den långa resan tog vi det lugnt den första dagen. Såg en del av Kingstown och åkte till flygplatsen för att hitta en bortslarvad resväska. Fantastiskt att få ha dessa tre fös oss så viktiga personer alldeles för oss själva på vår lilla båt över storhelgerna!!
En överlycklig farmor kramar om Erik som kom ut i kolmörkret 22.30 på St Vincents flygplats efter alla långa och jobbiga flygningar och byråkratiska tull och immigrationskontroller.Första dagen inleddes sen med att Erik döpte nya jollen till "St Erik".
Nedan tv: Berg och Dalbanan på Grönan -nej maxitaxi på St Vincent! Vi skulle hämta den "efterblivna" väsken på flygplatsen. Som vanligt tog vi en maxitaxi, tyvärr hoppade vi på en som gick i motsatt riktning mot vart vi skulle, "vänder bara en liten bit bort" sa han. Det visade sig att det var rejält långt bort och den värsta racerföraren vi råkat ut för hittills i maxitaxi. Han körde verkligen som en dåre och det var skönt när resan var över. Firades med ett par rejäla Rom-puncg i sittbrunnen, t hö
29/11 NU DRAR VI IGÅNG BÅTLIVET IGEN
Vi flyger via London med en övernattning där, och passar på att vandra runt downtown London en regnig eftermiddag. Vi åt Fish and Chips på en engelsk pub och såg Winstons Churchills War Room. Vi fortsatte dagen därpå till Grenada via Barbados med rejält med övervikt i bagaget. Förutom tillåtna 23 kg incheckat bagage var hade vi en ytterligare väska som vägde 23 kg och varsitt extremt tungt handbagage. Vi var nervösa för incheckning och tull men vi följde Palminas tips att ha en skriven lista på importgrejor och att gå på ”rött” och hade inga problem vid inklareringen. Vi har oroat oss lite för hur Osophine skulle klara sig under de 7 månader vi varit hemma, eftersom klimatet här är extremt varmt och fuktigt. Vi har hört talas om skräckhistorier att båtarna kan bli förstörda av mögel och skadedjur, som råttor kackerlackor och myror. Men det var ingen far med Osophine hon har klarat sig bra. Det fanns lite svart mögel i sittbrunnen, på sprayhooden, på däck och reling men iö OK. Innombords känns allt rent och frächt , varken mögel eller skadedjur. Här på Grenada finns åxå OSK båtarna Septima och Palmina som bjuder på trevligt umgänge. Efter en veckas ganska hårt jobb är hon nu påmastad och skall sjösättas imorgon vilket är en dag tidigare än vår plan. ”Hårt” – ja det är i alla fall varmt. Vi bor på ett enkelt Apartment Hotel ”Cool Running” 5 min promenad från marinan. Vi tar med oss 3 lit vatten och startar vid halvåtta tiden. Vid 11 har man druckit 1,5 l var och svetten har formligen forsat över hela kroppen. Går hem till Cool Running för dusch, air condition, lunch, mer vätska och lite siesta innan man startar andra passet vid 12.30. Lika mycket svett och dryck och man står pall till ca 16,30 sen är det dags för ny dusch och sen middag på ” De Big Fish”. Marinan med ”De Big Fish” och Cool Runnings kan vi verkligen rekommendera, en nästan oslagbar kombination med Budget Marin som säljer båtprylar farligt nära. Dessutom är folket här trevligt. De har ett lugnt tempo, har en frigörande och samtidigt lite komplicerande avsaknad av struktur på tillvaron men är mycket vänliga. Nästa viktiga tilldragelse är att Erik & Co har lyckats få långledigt över storhelgerna. Vi skall plocka upp dem på St Vincent 15/12 och sen skall vi få fira både Jul och Nyår här i Caribien på vår lilla båt med de som står oss allra närmast. Kan man tänka sig bättre julklapp- nä det kan man inte!!!! Vi planerar därför att börja segla norrut redan under helgen. St Georges, huvudstan på Grenada blir troligen första anhalt, sen Carriacou och Blue Lagoon på St Vincent senast 14/12, Sen kommer vi att återuppleva Grenadinerna med Erik & Co och sen de har stuckit hem 9/1 är det bara 2 dagar tills Ninas syrra Åsa dyker upp hos oss för 2 veckors segling i Caribien men då kommer det att bära av norrut med lite större steg. Vårt mål för den här säsongen är egentligen att se den norra delen inkl US och British Virgin Islands och sen dra ner hit igen för upptagning och sommar/orkanförvaring i slutet av mars Några av våra mycket uppskattade hemsidebesökare kanske undrar hur det gick med husbygget uppe i Jämtland. Jo det gick fantastiskt bra. ”Solea-Janne” och hans kompisar reste huset på mindre än 2 dar (sic!) och efter en vecka var det bara inredningsjobb kvar som vi skulle göra själva. Vi gjorde som Janne och jobbade 14 timmar per dygn i 3 veckor och det räckte faktiskt för att få det hela klart. Så nu återstår bara möblering och ev att bygga ett litet sovloft i ena halvan till nästa år. Det var flera än vi själva som gillade tillbyggnaden. bara 2 veckor efter att vi lämnat Tångböle ringde en granne och sa att vi hade 3 dm-stora hackspetthål på kåken. Får se hur mycket som är kvar när vi kommer hem i vår!? 15 sept Hemma
30/4 – Hemma Nu skall vi försöka hitta en bra lösning på hur man skall leva hemma i Sverige som fri pensionär. Vi har till att börja med en del att ta igen med Erik & Co som vi alltid längtar efter. Vi ser fram emot att få vara nära dom under sommaren. Sen har vi en massa gräsmattor och rabatter som det växer ogräs i som vi, även om det inte är nån favoritsysselsättning, måste ägna oss åt. Snickra och bygga står åxå på ”att göra” listan i ö är inget planerat, vi tar dagarna som de kommer. Nånting som vi ser mycket fram emot är att snart träffa våra seglarvänner på Septima. Solea. Palmina och Salt som alla kommer att vara hemma i sommar. Vi skall ta med oss en del väl valda nyinköpta prylar tillbaks till båten. Bl a skall vi besöka Öppna Varv på Orust i augusti , på Hallberg Rassy varvet brukar man alltid hitta nån ”nödvändig” pryl att lägga ut pengar på. Den 30/11 går flyget tillbaks till Grenada och Osophine. Skall bli spännande att komma tillbaka och vi hoppas att förvaringen över orkansäsongen skall vara lika komplikationsfri som vår resa varit hittills.
3 sept
Ovanstående skrev vi strax efter hemkomsten i början på maj men vi har inte fått ändan ur vagnen och lägga in det på hemsidan förrän nu. Helt symtomatiskt därför att vi har verkligen haft full snurr sen vi kom hem så det har inte hunnits med att sitta framför datorn. Dessutom har vi för det mesta vistats i skog och fjäll där vi har extremt dålig, i princip obefintlig, kontakt med internet, bara som en förklaring. Högsta prioritet hade förstås Erik & Co dvs barnbarnet med föräldrar som vi har fått tillbringa mycket tid med. Sedan Pelle och Laila, våra äldsta gemensamma kompisar sen 42 år, hade levererat vår bil från förvaringen hos dem, nytvättad och nybesiktigad, drog vi upp till vårt lilla hus i Tångböle i Jämtland. Här fick vi faktiskt åka lite skidor, nåt som åtminstone Pär längtat efter. Liftarna i Åre var stängda sen Valborg men det låg snö kvar på Getryggen och Snasen som vanligt. Vi åkte upp med bilen till Storulvån och gick sen med våra randonne-skidor upp på Getryggen och fick sen fin utförsåkning tillbaks i ensamt majestät, ingen trängsel där inte. Vi var åxå tvungna att ta ställning till ett i 20 år diskuterat tillbygge på huset som förvisso är mycket funktionellt och fint men som är pytte- litet. Eftersom det var en typisk ”nu eller aldrig” fråga så beslutade vi att faktiskt dra igång det projektet med den av Janne på Solea utlovade hjälpen. Ja detta är ett ex på hur seglarlivet faktiskt fått sin fortsättning fast båtarna ligger kvar i Västindien. Byggprojektet har inneburit flera sejourer i Jämtland och att vi bl a har kunnat inviga Erik i fjälltältandets mysterier.
Den 17 maj gjorde vi vår första randonne tur upp på Getryggen. Första biten alternerande barmark och snö sen är man uppe på sammanhängande snö. Solen sken och det var en fantastisk vårdag på fjället.
Efter kort fikapaus var det dags att göra sig redo för nerfärd.
I augusti hade vi med oss Erik och slog upp fjälltältet invid jokken som rinner förbi Storulvåns fjällstation. Under eftermiddan hann vi med lite bärplockning. Moder natur bjöd på hjortron, blåbär och fjällkantareller.
Innan sängdags ville Erik köra lite sällskapsspel inne i tältet. Innan vi drog till fjälls hade vi firat hans 9 årsdag hemma hos Erik& Co på Gärdet. Här med mormor och farmor.
Miin gamla fiske och klätterkompis Hasse Eriksson bjöd in oss till fiske på Ånnsjön. Här väntar vi på att dimman skall lätta den morgonen när vi skulle vittja näten. I första nätet hade en fågel trasslat in sig men Hasse och Erik kunde med gemensamma krafter rädda den.
De här fina öringarna och rödingarna skickade Hasse med oss hem.
Vi har haft trevliga möten med Bengt och Solveig på Vagabond, Janne och Lisa på Sally Ruth, Claes och Jaja på Septima, Sune och Margareta på Palmina samt Janne och Barbro på Solea. Med Sune och Margareta provade vi för första gången på down-hill med mountainbike uppe på Åreskutan. Skithäftigt men farligt farligt vi körde en hel dag och klarade oss helskinnade. Vi har varit hos Septima på Tynningö och fiskat strömming.
Förmiddagsfika med Solveig och Bengt /Vagabond resp middag med Lisa och Janne /Sally Ruth på Jakobsdal.
Nina på väg upp i liften med sin down-hill cykel. Cykelgänget (Jan Carlsson klätterpolare och fd fysiolog från KI, Sune och Margareta/Palmina samt Nina klara att sitta upp och köra nerför Åreskutan.
"Elderly people" utklädda till down-hill åkare samlar sig inför åket nerför Hummeln. Lite vin före middan med Claes och Jaja/Septima på Nösundsgården där vi bodde under Öppna Varv,
Förra helgen var vi på Öppet Varv på Orust med Septima. Lika trevligt som vanligt trots bistra tider för båttillverkarna. Hallberg-Rassy varvet med den service som ex Erik Segerlind och David Bourne bland många andra ger oss ägare av äldre HR båtar är helt fantastisk, man är generösa, tar sig alltid tid att svara på frågor fixa fram gamla ritningar och om det inte finns några så levererar de egna skisser efter att ha intervjuat de som var med på den tiden när våra båtar tillverkades. Detta är verkligen en viktig trygghetsfaktor när man är långt hemifrån och det är svårt med reservdelar och proffshjälp. Däremot blev det ”billigt” pga att vi kunde konstatera att vi var ganska välförsedda på prylfronten, inte att undra på egentligen med tanke på all tid och pengar vi la ner på sånt innan vi stack. Vi har åxå hunnit med flera veckor på Jakobsdal i Sörmland där vi fixat och målat men åxå gjort fina båtutflykter och även fiskat på Båven med vår lilla snurra.
Utflykt med "Pärlan" på Båven. Den Sörmländska naturen är jättefin och Båven är stor och flikig och erbjuder intressanta naturupplevelser utan den trängsel som finns i skärgården, Det finns gott om abborre, gös och gädda. Åsa rensar en nätfångst i köket på Jakobsdal.
Hur gick det med gräsmattorna, rabatterna då? Jo det var faktiskt ganska så kul och fr a rogivande nu när man har TID. Det kan nog beskrivas som en hisnande känsla att helt fritt kunna disponera sin tid. Skulle titta i en almanacka häromdan och hittade ingen färskare än 2009 i mina gömmor. Det talar sitt tydliga språk. Numer är det oftast ”känslan”, vädret och i viss mån olika egeninitierade projekt som ”styr” och dagarna, veckorna och månaderna fylls mycket snabbt med olika aktiviteter och möten. Den 25/9 kommer Janne på Solea med vår tillbyggnad till Tångböle. Inom 7-10 dar är kåken rest och under tak. Vi inreder själva ”så länge det är kul”, resten tar vi nästa år. Har vi tur blir vi kvar så länge så att snön kommer och några liftar och nerfarter i Åre kan öppna. Vore en riktig höjdare att få till lite mer skidåkning innan vi drar tillbaks till den tropiska värmen.
Amiralen bestämmer även på landbacken. Här är det Ragnar Jämting som får sina order. Janne/Solea och hans brorsa Bengt i gropen som skall bli grund. Vi var mycket imponerade över deras yrkesskicklighet - det är en njutning att se proffs jobba.
Janne hugger i sten. Nina bjuder bygggänget på fika på "bron".
T vä Nina och Erik inspekterar den färdiga grunden. T hö en klassisk bild från Spice Island Marine där Osophine ligger-en bild som vi hoppas slippa uppleva. Den är tagen efter orkanen "Ivan" 2004 som utöver att den slog ut 90% av Grenadas huvudnäring, muskotodling, förorsakade detta plockepinn av 250 totalförstörda segelbåtar som låg upplagda på varvet. Vårt försäkringsbolag Pantenius har fått beröm för sitt handläggande av skadorna hos sina kunder men det gäller att villkoren är uppfyllda.
Den 29/11 flyger vi tillbaks till Osophine och vi hoppas att orkanerna har skonat Grenada och att råttor och termiter har skonat Osophine. Sjösättning är bokad till den 9/12 med påmastning samma dag. Vi räknar sen med att behöva ytterligare ett par dar för ankar i Prickly Bay innan vi är klara att segla. Vår nuvarande plan är att gå norrut för att se resten av Caribien, kanske ta oss upp mot Puerti Rico. Alternativen sedan är antingen att ta henne tillbaks över Atlanten och troligen ner till Medelhavet nästa sommar eller att segla tillbaks till Grenada för ytterligare en säsong i Caribien vilket innebär att Osophine kommer österut först 2013 men detta har vi inte några bestämda uppfattningar om ännu. Just nu håller vi på med att skriva ”att göra” och ”att köpa” listor inför återresan. De tillåtna kilona kommer att utnyttjas till sista grammet. Sommarkläderna tvättas och viks ihop i fina högar och läggs in i vårt skåp för båtpackning nere i källaren. Känns ganska idealiskt att ha haft 7 månader hemma under ”bästa tid” och sen dra ner till den tropiska övärlden och vara där 4-5 månader under den lite tuffare delen av vintern och sen komma hem igen lagom till sista svängarna på vårskidåkningen. Vi känner stor ödmjukhet och tacksamhet över att vi fått vara friska och får leva så här. 11-29 april Prickly Bay, Spice Island Marina
Känns lite konstigt, blandning av skön seglingskänsla, vemod, tacksamhet, undran och nyfikenhet samt viss längtan hem, när vi gör sista seglatsen för den här "säsongen". Det är ju en mycket kort sträcka på 5 sjömil så vi rullar bara ut genuan. "Säsongen" har ju varit ovanligt lång, sånär som på 2 veckor är det ett helt år som vi levt på och färdats med Osophine och nu skall hon snart upp "on the hard" och vi skall återigen få förmånen att prova på nåt helt nytt, ett liv utan fyllda dagar och almanackor hemma i Sverige, snacka om att få omväxling. More Articles...
|
40 senaste loggarna
|
