19-20/2 Deshaies, Guadelope
Vinkar åt Vagabond 0900, sätter segel, stor med ett rev och rullar s sm ut hela genuan. Det blåste ganska lite från början men det dröjer inte länge förrän det är dags att rulla in 4 varv på genuan. Får sen en jättefin segling ner till Deshaies på Gaudelope som vi angör vid 16 tiden. Under dan passerar vi Montserrat som drabbades av ett stort vulkanutbrott 1995-97 då hela huvudstaden Plymouth begravdes i aska och lava. Större delen av öns södra hälft är sen dess belagd med besöksförbud. Vulkanen är fortfarande aktiv. Ankrar på 8 m lägger ut 50 m kätting. Har bestämt oss för att bara ligga över natt och skjuter på inklareringen tills vi kommer till Les Saintes. Nästan kav lugnt i detta beryktade blåshål när vi går och lägger oss. Vaknar 0230 av att det tjuter i riggen och båten ”seglar” fram och tillbaka på ankaret. Kollar på GPSen och optiskt och vi ligger kvar på samma plats och vi har ingen framför oss som kan dragga ner på oss. Sitter uppe och vaktar 1,5 timme innan jag vågar gå till kojs igen, det blåser upp till 13-14 m/s och alla båtar rör sig oroligt. På morgonen får vi av Unicorn, som legat i andra ändan av viken, veta att åtminstone en båt draggat och haft lite bekymmer under natten. Vi passerar Montserrat på behörigt avstånd. Det ryker kontinuerligt ur den aktiva kratern.
Add new comment
15-19/3 Jolly Harbour, Antigua
Vi ankrade utanför själva stan på en vacker plats med helt sanslöst turkost/azurblått vatten. Tog jollen in till stan som blev en besvikelse. Den hade förvisso en jättebra och mkt välsorterad supermarket men bestod i ö av mängder av semesterradhus längs vattnet med egna bryggor. Inte ens hälften var bebodda, resten öde. Överviktiga engelsmän och amerikaner åkte omkring i golfbilar. Ligger här 4 nätter. Har det bra förstås och använder de närliggande fantastiska beacherna för bad och promenader. Börjar se över vår färdplan och börjar räkna dagsetapper tills vi är tillbaks i Prickly Bay Grenada. Vi dubblerar antalet dagsetapper, för att ha lite marginal för väder annat krångel och att det ofta är skönt att bara vara, och kommer fram till att det är dags att vända kosan söderut. Vi vill ju vara i Prickly Bay i god tid före upptagningen som blir 21/3. Detta innebär åxå att vår fantastiskt trevliga kompissegling med Vagabond tillfälligt avbryts här. Vi räknar med att återses och segla sida vid sida igen nästa säsong. Vagabond seglar nu västerut mot Virgin Islands och blir kvar för resten av året.
På väg in till ankringsplatsen utanför Jolly Harbour, snacka om blått vatten! Badpromenad på en av de suveränt fina beacherna.
11-15/2 English Harbour, Antigua
Vi var lite undrande in för valet att gå Riviere Salee. Man måste passera två öppningsbara broar som öppnade 0500 resp 0530 på morgonen dvs då det är kolsvart. Ledens djup anges till 1.80, vi borde alltså ha 5 eller 10 cm tillgodo där det är som värst. När man väl passerat mangroven är man ute i ett myller av rev genom vilka det går en farled som är utmärkt med bojar. Klockan ringde 0345. Vi lämnade marinan 0400. Var precis lagom vid första bron 0445 som öppnades enl plan 0500. Man måste vara där minst 15 min före broöppning och man måste ha lanternorna på. Detta föregicks av många rykten. Dels hade 5 båtar legat och väntat på broöppning några dagar tidigare men inte observerats av brovakten pga att de enl hans uppfattning inte hade lanternorna på. Vi anser att sannolikheten för att 5 båtar seglar i detta mörker utan lanternor är mkt liten medan risken för att brovakten inte var vaken är något större. Vidare skall det enligt alla officiella källor, pilots från 2011, tryckt info från marinan etc, finnas bojar vid såväl den södra som norra bron men de blåste bort i den senaste orkanen 2002 och har inte ersatts. Efter att ha passerat södra bron och den faktiskt lättnavigarade sträckan fram till norra bron fick vi ligga och snurra en kvart innan man öppnade den norra bron. Vi valde sen att ankra direkt t vä om bron för att käka frukost och invänta dagsljus. Utöver detta hann vi uppleva stora flockar av hägrar som kom flygande samt miljoner mindre flygfän, mkt aggresiva myggor, som angrep oss när ljuset kom. Det var bara att lätta ankar och fortsätta ut mot det öppna vattnet med alla undervattensreven. Vi kan tillägga, för den som skall gå den här vägen, att det finns en mkt bättre ankringsplats ca 300 m norr om bron i flodens östra sida som är bättre för frukostankring än där vi låg. Vacker morgon, soluppgång, fåglar, svag vind, det var inte så svårt att ta sig ut genom reven, vi är ju vana skärgårdsseglare!! Väljer att bara sätta ett rev i storen med tanke på den svaga vinden samt rullar ut hela genuan. Efter nån timme tappar vi både vind och sjölä norr om Guadelope. Det piper i. 14-16 m/s, och det blir lite strul när vis skall rulla in genuan. Sjön är rel stor, fra oregelbunden och jobbig (tyckte Pär som nästan blev sjösjuk, Nina tyckte den var OK som vanligt). Nästa upplevelse, skräckdito, var när vi skulle starta motorn för att ta oss in i English Harbour på Antigua. Denna berömda ankarvik ligger på öns sydsida så i den ostliga vinden var sjön rel hög ända in till infarten. Skulle därför starta motorn i god tid för att säkert kunna manövrera oss i hamn. Vad händer, jo den startar inte!! Från början hörs det att relät eller bendixdrevet försöker slå till men det orkar inte, sen dör det helt och hållet. Inget händer när man vrider på startnyckeln. Är det reläet eller rentav så att vi måste försöka få tag på en helt ny startmotor?? Kapten blir minst sagt panikslagen medan amiralen jobbar målinriktat och konsekvent. Hon ställer diagnosen-ingen ström till startmotorn; ser till att vi sätter enbart fock och tar ner storen. Vi kontaktar Vagabond som är hack i häl via VHF och förbereder dem på vårt ev bogseringsbehov. Att bogsera utifrån den öppna sjön var otänkbart. Vi var tvungna att själva segla in genom det smala inloppet för att därefter få hjälp med att komma till en ankarplats. Vi lyckades faktiskt riktigt bra med vår del av detta, dvs segla för bara focken in i lä, och fra allt gjorde Bengt och Solveig på Vagabond en bejublad insats med sin assistans till en ankarplats som de valde med stor skicklighet. Efter att ha lugnat oss lite kollar vi om vi kan hitta felet. Rycker och drar i alla ledningar till startmotorn-hjälper inte; slår av och på huvudströmbrytaren från startbatteriet till motorn och-då startar den!! Men bara tillfälligt vid nästa försök så är felet tillbaks. Efter att ha mätt strömtillförseln till startmotorn och lagt pannan i många djupa veck och diskuterat med våra vänner och med Volvo Penta hemma i Stockholm kommer vi fram till att det mest sannolika är att amiralen hade rätt från början dvs startmotorn får för lite ström. Vi byter huvudströmbrytaren till startbatteriet, som bedöms vara boven i dramat, mot en ny och sen var felet avklarat!! Skönt-för en fungerande motor är en enormt viktig säkerhetsfaktor!! English Harbour med Nelson Dockyard National Park visar sig vara en jättetrevlig plats med många historiska minnesmärken från den brittiska kolonialtiden och dithörande krig. Nelson själv tjänstgjorde här 3 år. Dessutom träffar vi här Lena och Per på Windfall, OSK kompisar från Stockholm. Provianteringsmöjligheten var dock inte så bra så efter 5 nätter väljer vi att segla upp till Jolly Harbour, namnet låter ju kul!?
Vi har just ankrat 75 m norr om norra bron. Vi inväntar dagsljus och käkar frukost. Vägen norrut genom mangroven ser inte alls lika smal ut som på sjökortet.
Medan vi fikar flyger det förbi flera stora flockar av vit häger. Äntligen dagsljus och läge att fly undan miljoners ettriga myggor.
Väl ute bland reven går solen upp över horisonten. Nina styr ut i den smala kanalen mellan reven som ligger strax under vattenytan.
En pelikan vaktar den sista bojen innan man är ute ur revområdet sen vidtar en vild dans på vågorna under seglingen upp till Antigua.
Utsikt över English Harbour i förgrunden och Falmouth Harbour i bakgrunden. T hö infarterna till dessa fina hamnar, som hade mycket stor strategisk betydelse under Mapoleonkrigen, sedda från Shirley Heights i vacker solnedgång.
OSKáre (Bengt & Solveig Vagabond, Lena & Per på Windfall, Nina & Pär på Osophine) på barbecue och steelband underhållning på Shirley Heights.
T vä klassisk bild från English Harbour med resterna av det segelloft som Nelson byggde här. T hö Amiralen på Osophine.
Nina begrundar en roddbåt som vid 6 olika tillfällen har rotts över atlanten solo. Det har tagit allt mellan 90 och 130 dagar - sjukt äventyrligt kan man säga. T hö Osophine för ankar i Tank Bay dit Vagabond bogserade oss förbi alla snuskigt stora och lyxiga båtar som miljardärgänget leker med vid Nelsons Dockyard. Pengar finns det gott om - ibland! 7-11/2 Pointe a Pitre, Guadelope
Vi väljer att gå norrut via Gaudelopes huvudstad Pointe a Pitre i st för att följa öns västkust. Orsak; det skulle blåsa en del och går man västkusten är Deshaies den enda hamnen som är användbar. Den har ett visst dåligt rykte fr a när det blåser lite mer från ost och sydost då det lär bli bökigt där med behov av ankarvakt, frekventa draggningar etc etc.Orsaken är öns toppografi som leder till kraftig vindacceleration och fallvindar just där. Det innebär å andra sidan att man måste ta sig igenom en smal kanal i ett mangrove träsk- Rivierre Salee -som delar de två huvudöarna på Guadelope. Vi lägger oss i Marina Bas de Fort. Hyr bil 2 dagar och kör runt bägge öarna tillsammans med våra Vagabond-vänner. Själva stan var faktiskt kort och gott ganska ointressant. Vi tyckte alla att den östra ön inte hade så mycket att erbjuda utöver en mkt speciell begravningsplats i Le Moule medan den västra hade en mer spektakulär natur med många fina vandringsleder av stort potentiellt intresse vid ett ev nytt besök. En lite ”kul” typisk caribisk upplevelse, eller möjligen j-t irriterande erfarenhet, var att flera av de attraktioner vi hade läst om i färska pilots och guideböcker och som vi skulle besöka inte fanns kvar när vi väl hade tagit oss dit på krokiga vägar. Det mest avlägsna målet var en aktiv kaffeplantage uppe i bergen dit vi med nöd och näppe tog oss med vår lilla hyrbil. Väl där visade det sig att restaurangen var stängd, vi var jättehungriga och hade tänkt äta lunch där, samt att den guide vi hade tänkt kosta på oss bara pratade franska som ingen av oss begrep. I Le Moule finns denna jättestora begravningsplats med mängder av gravar i olika form men alla utförda i svart och vitt kakel. T o m tvåvånings "kåkar" hade man byggt.
Längs de små vägarna som vi körde för att hitta olika stängda turist attraktioner fanns en del övergivna bilar som naturen snabbt försöker gömma i lummig grönska.
ff Bilder kommer 3-7/2 Les Saintes, Guadelope
När vi kommer utanför Dominicas norra udde så har vi ånyo hela Atlanten i sidan utan läande öar. Inte lika stökigt som när vi gick upp till Dominica men en ”halvtuff” segling i 12-14 m/s. Vi får en boj i Bourg dvs ”stan”. Dessa installerades förra året och är nya och pålitliga till skillnad från många andra här. De lades ut i samband med att man införde ankringsförbud i området. Man får ankra på vissa ställen om alla bojarna är upptagna. Bojarna är numrerade så när man checkar in (immigration and customs) på ett av cafeerna så får man åxå ett kontrakt på bojen. Samma firma har ”multiservice” inkluderande färska baguetter alt croissanter till båten om man beställer dan före. Les Saintes var vackert och trevligt trots att det myllrade av fr a franska turister. Vi blir här några dagar. Beser diverse gamla franska befästningar från Napoleon tiden. Vi har ju berättat tidigare om dito i Prince Rupert Bay på Dominica där engelsmännen låg. Här på Les Saintes huserade franska flottan och förberedda sig inför det stora sjöslaget. Historien innehåller inte bara död och förintelse europeer emellan utan naturligtvis mycket om slavhandel. Man seglade i en triangel. Från Afrika med slavar till Västindien, härifrån till Europa med socker och kryddor och sen tillbaks till Afrika. Samtidigt infanns sig också ett behov av att skydda sin luckrativa sockertillverkning från amerikanerna, forna europeer!!, pengar, pengar det är det som avgör vem fienden är!? Utöver dessa historiska utflykter och upplevelser vandrade vi till olika beacher bla Pain du Sucre och fr a Pompierre en fantastisk strand på öns östra sida som ligger skyddad av ett par öar. Utsikt över Bourg med båtar vid bojar sedd från Fort Napoleon. T Hö vallgraven, klart att det var svårt att ta sig in och spöa fransmännen här. Man kan inte låta bli att förundras över hur mycket energi och pengar människan har lagt och lägger ner på olika typaer av m ilitära anordningar!
Så här hade man det innanför murarna på 1800talet om man var fransk militär utlokaliserad till Västindien. Idag ett ganska intressant museum.
Utsikten från murkrönet upp mot Guadelope är det inget fel på. Även här finns gott om iguaner. Vi blir fortfarande lite fascinerade när man stöter på dom, de är ju kameleonter åxå. Lokalbefolkningen käkar dem och tycker det är jättegott, tur man inte är lokalbefolkning.
Vi undrade länge vem som hade byggt det här skumma huset som såg ut som ettfartyg som kom rakt ut från ön. Det visade sig tillhöra kommunen idag, ritat av nån arkitekt som fått en liten minnesplakett på kåken, och inrymde öns läkarmottagning!!
More Articles...
|
40 senaste loggarna
|
<
